Matblogg från Världsmetropolen

Om ni gillar lax och annat gott kan jag verkligen rekommendera den här kalla pajen från Coops receptsida. Jag blev bjuden på den på jobbet. Jag var fräck och lastade på två rejäla portioner. Sedan gick jag hem och lagade den själv. Den var lika god andra gången.

På nyårsafton ska Gammelbästisen och jag laga pajen till förrätt. Då ska vi lägga upp pajen i bitar på tallrikar i förväg så att pajen inte försvinner ner i Skottens mage.

Pajen ska räcka till åtta portioner men vi var fyra personer som mumsade i oss en hel paj här om kvällen.


Kall lax-och räkpaj 8 portioner ca 30 minuter + tid i kylen

Ingredienser

Pajskal:
200 g kavring
50 g smält smör

Dekoration:
100 g löjrom eller röd caviar
Citronskivor
Dillvippor

Fyllning:
150 g kallrökt lax i strimlor (småbitar)
200 g räkor (skalade och ev. hackade)
2 ägg, hårdkokta och hackade
2 avokador, i småbitar
1 liten rödlök, finhackad
1 dl lätt crème fraiche
3 msk lättmajonnäs
1 tsk citron, pressad
3-5 krm salt
0,5 tsk vitpeppar

Tillagning:

Skär kavringen i mindre bitar och fördela brödet till smulor i en matberedare. Smält smöret och blanda det med brödsmulorna. Tryck ut blandningen i en pajform, 26-28 cm i diameter. Ställ formen kallt. Blanda lax, räkor, ägg, avokado och lök med créme fraiche och majonnäs. Smaka av med citron, salt och peppar. Bred ut fyllningen i pajskalet. Pajen kan gärna stå och mogna några timmar i kylskåpet.


Den är verkligen god. Dessutom är pajen lätt att göra. Jag som inte är en fena på att laga mat klarade av att göra den

Annandagsrea

I dag hade jag tänkt promenera med mina promenadpinnar. Solen skiner i Världsmetropolen.
Men av den tanken blev det inte.

Istället packades ett stycke tioåring och ett stycke plastmamma in i bilen ... det var ju rea på stan. Vi parkerade bilen i det lokala parkeringsgaraget och lade på många mynt. Här skulle det shoppas loss ordentligt.

Vi kastade oss in i butiken där det var halva priset på kappor och jackor endast idag. Plastmamman blev omedelbart ny ägare till en röd duffel. Jag gick runt och bläddrade bland alla kappor och jackor utan att lyckas hitta en enda som jag gillade.

Tioåringen hittade pennor, sudd, skrivbok och två Lasse Maja-böcker på rea. Jag gick runt och lyfte på skrivblock, böcker och pennor utan att hitta någonting.

Sedan blev det lite annat smått och gott för plastmamman och tioåringen. Jag gick runt och tittade och tittade, men nej, inte hittade jag någonting.

Mina armar blev längre och längre ju fler påsar det blev. Jag är en naturbegåvning i att bära kassar och andras handväskor.

Efter fyra timmars minglande med nöjda shoppare åkte vi hem. Själv kom jag hem tomhänt.

Det är tur att jag har mina promenadpinnar ... imorgon ska jag fylla händerna med stavar.

Tänk att promenera runt med dem i fyra timmar!

Promenadstavar

Lite träning ...

Nu rullar jag fram ...

Köttbullar, prinskorvar, revbensspjäll, ägg, löjrom, skinka ...

Nu har jag fått ett par promenadstavar!

Idag tog jag en runda med mina nya promenadstavar. Det var kul. Om jag har tur så kan jag kanske få min Gammelbästis att promenera.

Hon vill bara springa. Men promenadstavarna är ganska fiffiga. De ska vara bra för pumpen. Pumpen vill vi träna.

Nu ska jag strax rulla ned för trappan.

Stora "julkomat"

Finns det fler än jag som har hamnat i stora "julkomat"?

I dag hade jag tänkt baka pepparkakor, skriva julkort, plocka in lite granris, åka till Ikea och handla, julstäda och pynta.

Istället har jag inte ens kommit ur pyjamasen!

Träning

Idag samlades vi för vår vanliga måndagsträning. Kanske var vi något mörbultade efter lördagens match. Men för min del var det inte mycket värre än vanligt.

Jag är lite mör efter en vanlig träning numera.

Jag glömmer att värma upp och sedan glömmer jag att stretcha. Nuförtiden tar det lite mer tid att återhämta sig.

"På min tid" var det inte riktigt modernt med uppvärmning och stretching. Det kom liksom på modet senare. När jag började spela basket var det lite mer "pang på rödbetan". Vi bytte om till röda eller blåa trosshorts och sedan körde vi järnet från början till slut. När träningen var klar slängde sig alla in i duschen med ludna ben och ekorrar under armarna. Sedan kunde vi cykla runt halva sta'n utan att det berörde oss.

Nu vill jag helst av allt ligga i soffan och zappa med fjärrkontrollen.

Men ikväll blir det inget zappande för jag måste slå upp alla konstiga ord och uttryck som jag hörde under kvällens träning.

Vi hade nämligen proffscoachen som tränare.

Det var kul, men jag kände mig lite trög och gammalmodig.

"Passing game", "splitta", "outsidespelare", "inside", "pick and roll" och några andra uttryck som plötsligt har ramlat ur hjärnkontoret.

Jag som bäst kommer ihåg när man bytte uttrycket "tvåtaktare" till "lay-up"!

Nu förstår jag varför min son undrade:

-Mamma, var du född när dinosaurierna levde?

Matchrapport

Efter att ha varit nervös i tre dagar före matchen var det äntligen dags. Laget som vi skulle möta var Söderköping.

Bara jag hör namnet Söderköping får jag rysningar!

Sist jag spelade en match mot Söderköping var för två år sedan. Det är den värsta basketupplevelse jag någonsin varit med om. För två år sedan var Söderköpingslaget ett lag som siktade högt. De var unga, snabba, listiga och hade en rar (?) coach med värsta "vinnarskallen". Publiken (eftersom det var bortamatch) bestod av föräldrar och pojkvänner till våra motspelare.

Vi la väl i de två första poängen men sedan gick det utför. Vi var virriga, okoncentrerade, gamla, trötta och ... speciellt jag ... mycket otränade.

Söderköpingslaget helplanspressade oss tills det var 25 sekunder kvar av matchen. Då var vi tre spelare kvar i mitt lag. Resten var utfoulade. En av våra spelare låg under korgen med en stukad fot. En annan av våra spelare meddelade att detta var hennes absolut sista match. En tredje spelare bröt nästan näsan. Jag och mina två lagkamrater förflyttade oss i ultrarapid över basketplanen.

Då, med 25 sekunder kvar, hörde jag deras coach skrika:

-Okej tjejer, då backar vi ned.

Vi fick gliringar från publiken under hela matchen:

- Ska vi hjälpa tant upp på benen. Moahahahaha ...
- Är det PRO som har match. Fniss, fniss ...

Aldrig mer ville jag spela mot Söderköping.

Men, vid min ålder har man lärt sig att det där med "aldrig mer" kan ändra sig. "Aldrig mer" blir till ett "kanske" till ett "okej då".

I går var det alltså dags för Söderköping igen. Redan i omklädningsrummet blev stämningen okej. Motståndarlaget Söderköping bestod av ett litet (6 spelare), mycket långt, trevligt, basketintresserat gäng tjejer.

Det blev en rolig match eftersom Söderköpingslaget kan spela basket. De var duktiga och hade otroliga trepoängsskyttar. Vi var starka, mer fokuserade och hade tio hyfsat pigga spelare, så vi sprang sönder motståndarna.

Matchen slutade 76-37.

Här värmer vi upp i Gammelbästisens fräcka t-shirts.

Nästa steg i uppvärmningsprocessen är lite stretching för stela spelare!

Här mediterar vi och koncentrerar oss på matchen?

Här går skottet ned i korgen. Två poäng till oss.

-Tack för god match. När man har vunnit en match är det lätt att vara glad och tacka motståndarlaget för en bra prestation.

PS. Bilderna är lite konstiga för jag har redigerat dem själv i PC:n. Hoppsan!

PPS. Nu har jag redigerat bilderna på Mac:en. Det gick faktiskt mycket bättre förutom att jag råkade radera Gammelbästisens ihopsamlade information om morgondagens hemlisbloggare!

Här kan man läsa en annan matchrapport. Det är VBK som skriver.

Fredagkväll

Gammelbästisen är på rymmen någonstans i storsta'n. Skotten är och jobbar. Mina barn sitter i köket och spelar bordsspel. De är sams.

Själv sitter jag vid datorn med en kluckande mage. Jag har hällt i mig en och en halv liter julmust. Oj, vad gott det är!

Med tanke på hur bra det smakar är det konstigt att jag bara dricker must till jul och påsk. Jag är som en lydig robot. Resten av året skulle det inte falla mig in att dricka must. Jag vet inte varför.

I våras, när vi kamperade hos Gammelbästisen, hittade vi en gammal oöppnad julmust i hennes stora skafferi.

-Vem vill ha julmust? ropade vi.

Barnen kom springande och likt gräshoppor försvann julmusten på några sekunder. Det föll mig inte in att ens smaka. Det var ju vår.

I Världsmetropolen är det inte direkt julvädersstämning. Ute är det kolsvart, fuktigt och allmänt sunkigt. Det är sällan som jag varit med om ett så kompakt MÖRKER. Men det är december och om några veckor är det jullov.

Då smakar det bra med lite must i magen.

Datorer

Datorer är en krånglig pryl som jag inte riktigt har greppat ännu.

Ofta springer jag rätt över gatan och ropar:

-Hjääälp Gammelbästisen ... jag fattar ingenting. Nu har jag pajjat någonting!
-Jag har fipplat med knapparna och jag tror att jag har kraschat alltihopa!

Gammelbästisen är konsekvent och svarar:

-Ja, men Bästisgrannen ... alla fel som du råkar ut för beror på att du har en PC. Om du hade skaffat dig en Mac ... What can I say ... Det är ju inte första gången jag nämner det här. Moaaahahahaha ....

När "en Djefla man" råkar höra min klagan över krångliga datorer tittar han lugnt på mig och pekar på sin dator ... Mac (MacDonald?).

Undra om datorerna hos Gammelbästisen är skottar? Eller var det en populär äppelsort (McIntosh)?

Jag har ju redan en Mac(Donald) så jag tror att jag behåller min PC.

Men ... jag är enormt tacksam för mina Mackompisar rätt över gatan.


PS. Jag är gift med en skotte som tillhör klanen MacDonald, som inte har något med hamburgare eller datorer att göra.


PPS. En kul länk om man gillar basket.

Onsdagar

Jag gillar onsdagar.

När jag kommer till jobbet på morgonen vet jag att när jag går hem för dagen är det endast två dagar kvar till helgen. Då har över halva arbetsveckan avverkats.

Torsdagarna är ännu bättre för då är det snart fredag.

Fredagarna är allra bäst ... då har jag hela helgen framför mig.

Lördagarna försvinner oftast i ett virrvarr av innebandyträningar, karateträningar och basketmatcher.

Söndagarna innebär ett visst mått av ångest eftersom det strax är dags för måndag igen. Helgerna går helt enkelt för snabbt.

Måndagarna är rätt okej. Jag tycker om mitt jobb. På måndagar känns det som om det finns gott om tid att hinna med allt som är planerat.

Tisdagarna går an, men lite trögt och långsamt känns det. Det är så många dagar kvar tills helgen.

Detta är logik enligt Bästisgrannen.

Träningsrapport

Efter att ha legat nedbäddad med familjen ett tag var det dags för basketträning igen. Uppdressad i ny träningsoverall skuttade Gammelbästisen och jag in i hallen.

Vi var fjorton stycken idag. Det är fantastiskt. Tretton av dem var snabba, vältränade och hade huvudet på skaft. Den fjortonde, jag, hade lämnat konditionen och bollkänslan i sängen tillsammans med en hög snorpapper.

Ibland glömmer jag bort att jag uppnått en något högre ålder än de flesta i laget. Jag glömmer bort att ta det lite lugnt, eftersom basket är så himla kul. På fem minuter är jag 22 år igen och spelar derbymatch mot Överkalix.

Nu när jag sitter framför datorn kommer verkligheten plötsligt tillbaka.

Varenda muskel i kroppen värker. Lårmuskler, armmuskler, vadmuskler ... you name it ... alla dessa kroppsdelar gnisslar, pustar och stånkar.

Det får bli en tur till badrumsskåpet. Ipren får bli min kompis ikväll.

Men jag var himla tjusig i min nya overall ...

"Sjuveckorshostan"

I dag är det måndag ... ljuva härliga måndag. Jag kunde kliva upp i morse utan att vara orolig för att inte kunna åka till jobbet.

Vi har drabbats av en mystisk förkylning som går under smeknamnet "sjuveckorshostan". Själv hade jag aldrig hört talas om denna hosta tills jag av ren utmattning ringde vårdcentralen förra veckan.

Efter några nätter med snor, slem och smärre uppkastningar var jag alldeles rubbad. Dessa nätter gick liksom i cirklar. Barnen höll på några nätter, de fick stanna hemma från skolan. Sedan var de friska och pigga. Dagarna gick ... sedan var det dags igen!

"Sjuveckorshostan" ... jag vet inte hur många veckor vi har hostat i min familj. Jag hoppas bara att detta var den sjunde och sista ...