Matchrapport
Efter att ha varit nervös i tre dagar före matchen var det äntligen dags. Laget som vi skulle möta var Söderköping.
Bara jag hör namnet Söderköping får jag rysningar!
Sist jag spelade en match mot Söderköping var för två år sedan. Det är den värsta basketupplevelse jag någonsin varit med om. För två år sedan var Söderköpingslaget ett lag som siktade högt. De var unga, snabba, listiga och hade en rar (?) coach med värsta "vinnarskallen". Publiken (eftersom det var bortamatch) bestod av föräldrar och pojkvänner till våra motspelare.
Vi la väl i de två första poängen men sedan gick det utför. Vi var virriga, okoncentrerade, gamla, trötta och ... speciellt jag ... mycket otränade.
Söderköpingslaget helplanspressade oss tills det var 25 sekunder kvar av matchen. Då var vi tre spelare kvar i mitt lag. Resten var utfoulade. En av våra spelare låg under korgen med en stukad fot. En annan av våra spelare meddelade att detta var hennes absolut sista match. En tredje spelare bröt nästan näsan. Jag och mina två lagkamrater förflyttade oss i ultrarapid över basketplanen.
Då, med 25 sekunder kvar, hörde jag deras coach skrika:
-Okej tjejer, då backar vi ned.
Vi fick gliringar från publiken under hela matchen:
- Ska vi hjälpa tant upp på benen. Moahahahaha ...
- Är det PRO som har match. Fniss, fniss ...
Aldrig mer ville jag spela mot Söderköping.
Men, vid min ålder har man lärt sig att det där med "aldrig mer" kan ändra sig. "Aldrig mer" blir till ett "kanske" till ett "okej då".
I går var det alltså dags för Söderköping igen. Redan i omklädningsrummet blev stämningen okej. Motståndarlaget Söderköping bestod av ett litet (6 spelare), mycket långt, trevligt, basketintresserat gäng tjejer.
Det blev en rolig match eftersom Söderköpingslaget kan spela basket. De var duktiga och hade otroliga trepoängsskyttar. Vi var starka, mer fokuserade och hade tio hyfsat pigga spelare, så vi sprang sönder motståndarna.
Matchen slutade 76-37.
Bara jag hör namnet Söderköping får jag rysningar!
Sist jag spelade en match mot Söderköping var för två år sedan. Det är den värsta basketupplevelse jag någonsin varit med om. För två år sedan var Söderköpingslaget ett lag som siktade högt. De var unga, snabba, listiga och hade en rar (?) coach med värsta "vinnarskallen". Publiken (eftersom det var bortamatch) bestod av föräldrar och pojkvänner till våra motspelare.
Vi la väl i de två första poängen men sedan gick det utför. Vi var virriga, okoncentrerade, gamla, trötta och ... speciellt jag ... mycket otränade.
Söderköpingslaget helplanspressade oss tills det var 25 sekunder kvar av matchen. Då var vi tre spelare kvar i mitt lag. Resten var utfoulade. En av våra spelare låg under korgen med en stukad fot. En annan av våra spelare meddelade att detta var hennes absolut sista match. En tredje spelare bröt nästan näsan. Jag och mina två lagkamrater förflyttade oss i ultrarapid över basketplanen.
Då, med 25 sekunder kvar, hörde jag deras coach skrika:
-Okej tjejer, då backar vi ned.
Vi fick gliringar från publiken under hela matchen:
- Ska vi hjälpa tant upp på benen. Moahahahaha ...
- Är det PRO som har match. Fniss, fniss ...
Aldrig mer ville jag spela mot Söderköping.
Men, vid min ålder har man lärt sig att det där med "aldrig mer" kan ändra sig. "Aldrig mer" blir till ett "kanske" till ett "okej då".
I går var det alltså dags för Söderköping igen. Redan i omklädningsrummet blev stämningen okej. Motståndarlaget Söderköping bestod av ett litet (6 spelare), mycket långt, trevligt, basketintresserat gäng tjejer.
Det blev en rolig match eftersom Söderköpingslaget kan spela basket. De var duktiga och hade otroliga trepoängsskyttar. Vi var starka, mer fokuserade och hade tio hyfsat pigga spelare, så vi sprang sönder motståndarna.
Matchen slutade 76-37.
Här värmer vi upp i Gammelbästisens fräcka t-shirts.
Nästa steg i uppvärmningsprocessen är lite stretching för stela spelare!
Här mediterar vi och koncentrerar oss på matchen?
Här går skottet ned i korgen. Två poäng till oss.
-Tack för god match. När man har vunnit en match är det lätt att vara glad och tacka motståndarlaget för en bra prestation.
PS. Bilderna är lite konstiga för jag har redigerat dem själv i PC:n. Hoppsan!
PPS. Nu har jag redigerat bilderna på Mac:en. Det gick faktiskt mycket bättre förutom att jag råkade radera Gammelbästisens ihopsamlade information om morgondagens hemlisbloggare!
Här kan man läsa en annan matchrapport. Det är VBK som skriver.
posted by bästisgrannen at 11:11
10 Comments:
Se där, vad proffsiga och vältränade vi ser ut!
En annan matchrapport här. (Din överskrift kunde ju förresten ha varit Mac-rapport.)
Nu ska jag IGEN samla ihop mitt TIDSÖDANDE arbete med morgondagens hemlisbloggare som FÖRSVANN så snöpligt ... (Det är luuugnt, det göööör inget!!!)
På förstabilden ser jag kobent ut, på andra visar jag rumpan i god Louise-stil och på tredje, ja, där ser jag rätt normal ut, bakifrån.
Det är tur att fotografierna är lite suddiga. Fotografen ,Kraknich, var lite ostadig på handen. Detta är jag mycket glad för med tanke på bild nummer två:)
Kicki: Haha, "i god Louise stil". Jag är numera mycket angelägen om att skydda mitt bakparti så fort en kamera halas fram.
Louise: Jag hade inte en tanke på att min rumpa skulle synas med tanke på hur mycket short jag egentligen hade på mig.
Jag gillar verkligen tröjorna. Och det är något visst med bild nummer 2. En väldigt hjulbent en? Kan ju vara jobbigt att stretcha ljumskar då ;)
Louise- minsann finns det inte en rumpbild på dig i kameran. Jag valde, med tanke på tidigare bilder, att inte publicera den. Annars kommer du att tro att vi är fixerade vid din bak:)
Ica- ja, det är lite jobbigt att stretcha ljumskarna eftersom det numera är så mycket muskler där. Det gäller att sträcka ut allihopa:)
Ska bara meddela att jag NU kom på att de coola t-shirtarna väldigt ofräcka och ouppackade ligger och möglar i min väska.
/den splittrade som inte kan hålla koll på vad hon heter längre
Min alldeles egen coola t-shirt ligger i tvätten och luktar gott.
Ja, jag förstår att det måste vara hemskt. Skulle aldrig klara att vara så musklig.
Skicka en kommentar
<< Home