28 januari 2007

Matchrapport igen

Största delen av gårdagen gick åt till att koncentrera sig. Det var dags för basketmatch igen.

Ingenting har gått över med åldern.

När jag vaknade på morgonen kände jag det där pirret. Pirret som gör att jag inte kan städa, tvätta, tänka på mat, jobba eller någonting annat. Matchpirret ...

Knatade över till Gammelbästisen, som för tillfället var enfotad (fast med kryckorna blir det trefotad). Hon förstod precis. Gammelbästisen plockade fram en kaffekokare och fixade en knäckemacka med avocado och rödlök.

Rustad för basketmatch åkte vi iväg till Bollhuset.

Blev lite nervös när endast Ringklockan, Lillcentern, Scottie Pippen och Fröken M var på plats.
Missförstånd angående mötestid hade uppstått vid onsdagsträningen när Gammelbästisen/Muskelkvinnan låg och vrålade sig i stukningssmärtor. Shortsie, Sprintern, Tryckarn och Vero dök upp 45 minuter före uppkast.

Alla spelare var koncentrerade och lite stressade. Före matchen var vi sammanbitna. Ingen pratade mer än de behövde.


För att kortfattat referera matchen kan jag säga att vi sprang.

Vi sprang och vi sprang och vi sprang.


Sedan spelade vi försvar som gudinnor. I första quartern gjorde Linköping endast fyra poäng!


Ringklockan for och flög överallt. Sprintern fick in 19 poäng på snabba uppspel. Vero tog emot alla pass hon fick. Lillcentern (nytt namn för dagen) som är en av lagets kortaste spelare tog flera returer och röjde under korgen. Fröken M behöll lugnet och sköt härliga skott. Scottie Pippen var alltid på rätt ställe och spelade underbart försvar. Tryckarn tryckte till motspelarna så de flög. Shortsie tog returer som om hon inte gjort annat i hela sitt liv.


Snus-Per och hans fru, Snusfrun, coachade oss med metodiskt lugn.

Vi vann ... igen. Den här gången blev slutresultatet 48-31.


Känslan när man vinner går inte heller över med åldern. Det är lika härligt och lika roligt som förr i tiden. Kanske till och med ännu roligare och häftigare. Den enda skillnaden är att det gör mer ont.

-Aj!

18 januari 2007

Matblogg

När jag var yngre var jag inte ett dugg intresserad av att laga mat.

Jag hade en mamma som lagade jättebra mat, en farmor som hade recepten i huvudet och Gammelbästisens mamma som lagade gourmétmat.

Jag behövde inte laga mat och det var sällan som någon frågade om jag ville hjälpa till. Däremot gillade alla att servera mig mat för:

-Hon är ju så duktig på att äta!

Ja, duktig på att äta har jag alltid varit. Jag älskar mat.

När jag flyttade hemifrån blev jag tvungen att lära mig att laga mat till mig själv.

Det var ofantligt tråkigt, men efter ett tag kunde jag till och med variera mig. Tyvärr smakade all mat mexikansk tacokrydda. Det spelade ingen roll om jag lagade köttfärssås, fisk eller kyckling. All min mat smakade likadant.

Jag genomgick en smärre kris. Skulle jag bli som min mamma och hennes väninnor?

De o:ade och ah:ade över maten hos varandra och det slutade alltid med att min mamma (som var fröken) stencilerade upp matrecept, på spritdupliceringsapparaten, till alla i syjuntan. Recepten luktade gott och bokstäverna var lila.

Det nostalgiska minnet av recept fick mig att gå in i ett nytt skede i livet, jag började samla på recept.

Så fort jag ätit någonting gott hos en kompis bad jag om receptet.

Här är ett av de recept som jag har använt mig av i snart 15 år. Jag blev bjuden på denna paj hos min kompis Eva. Det var inte bara den trevliga festen, de många glasen vin och de snygga grabbarna som gjorde att pajen smakade gott.

Receptet har stått sig under alla år. Nuförtiden kan jag till och med variera pajen en aning. Har prövat med olika ostsorter (västerbotten är fin), olika gräddsorter och ibland har jag slängt i lite skinka eller broccoli. Allt funkar!

"Bästa ostpajen"

80 gram milda eller margarin (inte smör, men fråga mig inte varför)
1 ägg
3 dl mjöl
2 msk mjölk
1 nypa salt

Knåda ihop dessa ingredienser snabbt. Tryck ut degen i en rätt stor (rund) pajform. Det är svårt att misslyckas med denna deg.

Riv 4 hg ost (gärna grevé)
3 dl vispgrädde eller kaffegrädde
3 ägg
1/2 tsk salt
lite peppar

Blanda ihop denna röra och lägg i pajskalet.

Grädda i ca 25 minuter i 200*

Servera med en god sallad till.

Pajen brukar räcka till 4-6 personer beroende på hur hungriga man är. När Skotten ska äta får vi baka två.

Det är tur att man genomgår smärre kriser ibland och att man har matlagande kompisar.

Tack Eva.

16 januari 2007

"Bloggidé-torka"

Har genomgått en period av "bloggidé-torka".

När jag gnäller om idétorka hemma hos Gammelbästisen bannar hon mig och säger att det bara är att skriva:

-Kom igen nu Bästisgrannen. Bara skriv! Du kan skriva om vad som helst!

Ja, det kan man. Kanske är det inte "bloggidé-torka"? Kanske är det någonting annat?

Nu för tiden ser mina dagar ut på detta vis:

Jag kliver upp på morgonen och släpar mig ut i köket. Efter att ha väckt mina barn äter vi frukost. Sedan går allt i rasande fart: påklädning, tandborstning, sökande efter vantar, mellisfrukt och packning av den för****ade gympapåsen som alltid försvinner emellanåt. Måndagmorgnar är värst; det är då jag upptäcker veckobrevet från fröknarna.

Tack och lov klarar barnen av det mesta själva nuförtiden. (Det var värre förr!)

Efter att ha virrat runt efter glasögon och jobbnycklar sätter jag mig i bilen och kör till jobbet. Jag jobbar på ett jobb där vi ska göra fler arbetsuppgifter med mindre pengar och få ett bättre resultat ...

Jag gillar mitt jobb, men i mina öron låter det ologiskt!

Dagarna på jobbet går snabbt. Jag trivs med arbetsuppgifterna som jag utbildade mig för att göra. Däremot har jag svårt för alla möten som vi måste ha. Det verkar som om mötena blir fler och fler för varje år. Allt oftare har jag med mig jobbet hem i ryggsäcken. Har jag tur kommer jag hem i tid.

Hemma igen aktar jag mig noga för att sätta mig i soffan ... då är det kört! De gånger jag satt mig ned i soffan har det varit svårt att komma upp igen. Jag undviker, om möjligt, den plufsiga, mjuka, stora soffan. Vid den här tiden på eftermiddagen/kvällen är det nämligen dags för middag.

Mellan klockan 18:00 och 20:00 går allting i rasande fart ännu en gång: läxor, middag, disk, en tvätt, kvällsfika, bok, tandborstning, läggdags för ungarna och sedan ... dvala ...

När klockan närmar sig 20:30 är alla fiffiga idéer väck, all kreativitet är som bortblåst och jag sjunker ned i den fluffiga, rymliga soffan.

Men Gammelbästisen har rätt, det är bara att skriva. Man kan skriva om vad som helst.

10 januari 2007

Regn, regn, regn ...

Usch och fy!

Nu är jag trött på det här vädret. I Världsmetropolen regnar det hela dagarna. Allt är kolsvart, lerigt och fuktigt.

Jag har lera upp till knävecken varje eftermiddag när det är dags att gå hem från jobbet. Hur det går till vet jag inte. Jag jobbar inomhus!

Det är den 10 januari. Det ska vara minusgrader och snö. Snö, snö och åter snö.

Jag älskar när det snöar!

Uppdatering:
Regnet smattrade emot rutan - plötsligt blev det alldeles tyst. Jag slängde ett getöga ut genom fönstret och vad ser jag - snöflingor stora som lapphandskar.

Det snöar i Världsmetropolen. Jiiipiie!

07 januari 2007

Facit till "En är falsk, fyra är rätt"

Oj, vad min lördagkväll blev annorlunda.

En "normal" lördagkväll brukar innehålla lite middagsmat med oss och Gammelbästisens familj. Sedan rusar hon hem och julkalenderbloggar eller funderar på morgondagens bloggtext. Själv hamnar jag oftast i soffan framför TV:n med fjärrkontrollen i högsta hugg.

I går kväll blev det ingen middagsmat med grannen. Hon satt som fastgjuten framför skärmen. Vid 19:00 ringde hon och vrålade:

- Nu måste du komma över och blogga. Det händer jätteroliga saker på bloggen.
- Näe, men jag sitter ju här och sla ... nej zappar, svarade jag.
- Kom nu din lata shetlandsponny ... du får mitt sista glas vin.

Sagt och gjort. Jag släckte stearinljusen och vandrade över gatan.

Vad kul det var. Jag hamnade också framför skärmen resten av kvällen.

Nu till facit:

1.
Jag är dotter till en länspolismästare och vet därför vad som är rätt och fel. Det kan i och för sig vara en definitionsfråga eftersom han numera är en glad pensionär. Så Kicki (som fullständigt fegade ur), Anne-Maj och Anna är välkomna hem till mig när de vill men de behöver inte städa. Jag gör en grym lax- och räkpaj.
2.
Jag har inte som mest gjort 41 poäng i en basketmatch. Här är alltså felet. Flinn satte huvudet på spiken. Jag var tvungen att gå in på hennes blogg och kolla om hon möjligtvis var basketspelande norrländska. 42 poäng är mitt poängbästa! Helt otroligt Flinn. Du vann! (Saom gissade också rätt.)
3.
Jag har hört ABBA live 1975. Det stämmer. Jag var elva år och ville se när ABBA uppträdde live i staden där jag bodde. Mina föräldrar var inte ett dugg intresserade av ABBA och de vägrade följa med mig dit. På kvällen när ABBA spelade smög jag ut och lyssnade ... Jag såg scenljuset lång bort där jag helst av allt ville vara. Åååh, vad jag ogillade mina föräldrar just då! Några gissade på ABBA: Gammelbästisen, En djefla man och Quid Vis. Egentligen var det synd att ni inte vann för ni är nog de enda som kan tänka sig att städa hemma hos mig. Ni kan också få paj.
4.
Jag har klappat Kungen på armen. Det är faktiskt sant. I samma stad som ABBA spelade, gjorde kungen ett besök. Han tog en promenad från Stadshotellet ned genom stadsparken. Halva staden stod uppradade utanför för att få se en skymt av honom. Min kompis och jag var smala och små på den tiden så vi ålade oss längst fram i ledet. När han gick förbi klappade jag honom på armen. Wow, jag rörde kungens kavaj. Det här är ju cirka trettio år sedan så det gick att röra honom. Som Rosmari säger är det en omöjlighet idag. Christina hakade på. Jag är glad att jag inte blev gripen.
5.
Jag har varit i Dallas och tittat på South Fork Ranch med Gammelbästisen. Den här var lätt om man läser Gammelbästisens texter. Jag sätter in en bonusbild på två hopplöst naiva svenskor.
Egentligen var vi inte intresserade av att titta på denna ranch men Gammelbästisens amerikanska familj insisterade på att visa sin "svenska dotters" kompis alla Dallas sevärdheter.

Vinnaren blir solklart Flinn. Välkommen till Världsmetropolen.

06 januari 2007

En är falsk, fyra är rätt

Det här var ju jätteroligt. I hela bloggvärlden rasar denna lista av sanning och kånk... nej, jag menar osanning runt. Inspirerad (=kommenderad) av Gammelbästisen hänger jag på för skojs skull!

Gissa i kommentarerna vilken av dessa som är falsk.

  1. Jag är dotter till en länspolismästare och vet därför vad som är rätt och fel.
  2. Jag har som mest gjort 41 poäng i en basketmatch.
  3. Jag har hört ABBA live 1975.
  4. Jag har klappat Kungen på armen.
  5. Jag har varit i Dallas och tittat på South Fork Ranch med Gammelbästisen.
De som gissar rätt får gärna komma hem till mig och städa mitt hus!