16 januari 2007

"Bloggidé-torka"

Har genomgått en period av "bloggidé-torka".

När jag gnäller om idétorka hemma hos Gammelbästisen bannar hon mig och säger att det bara är att skriva:

-Kom igen nu Bästisgrannen. Bara skriv! Du kan skriva om vad som helst!

Ja, det kan man. Kanske är det inte "bloggidé-torka"? Kanske är det någonting annat?

Nu för tiden ser mina dagar ut på detta vis:

Jag kliver upp på morgonen och släpar mig ut i köket. Efter att ha väckt mina barn äter vi frukost. Sedan går allt i rasande fart: påklädning, tandborstning, sökande efter vantar, mellisfrukt och packning av den för****ade gympapåsen som alltid försvinner emellanåt. Måndagmorgnar är värst; det är då jag upptäcker veckobrevet från fröknarna.

Tack och lov klarar barnen av det mesta själva nuförtiden. (Det var värre förr!)

Efter att ha virrat runt efter glasögon och jobbnycklar sätter jag mig i bilen och kör till jobbet. Jag jobbar på ett jobb där vi ska göra fler arbetsuppgifter med mindre pengar och få ett bättre resultat ...

Jag gillar mitt jobb, men i mina öron låter det ologiskt!

Dagarna på jobbet går snabbt. Jag trivs med arbetsuppgifterna som jag utbildade mig för att göra. Däremot har jag svårt för alla möten som vi måste ha. Det verkar som om mötena blir fler och fler för varje år. Allt oftare har jag med mig jobbet hem i ryggsäcken. Har jag tur kommer jag hem i tid.

Hemma igen aktar jag mig noga för att sätta mig i soffan ... då är det kört! De gånger jag satt mig ned i soffan har det varit svårt att komma upp igen. Jag undviker, om möjligt, den plufsiga, mjuka, stora soffan. Vid den här tiden på eftermiddagen/kvällen är det nämligen dags för middag.

Mellan klockan 18:00 och 20:00 går allting i rasande fart ännu en gång: läxor, middag, disk, en tvätt, kvällsfika, bok, tandborstning, läggdags för ungarna och sedan ... dvala ...

När klockan närmar sig 20:30 är alla fiffiga idéer väck, all kreativitet är som bortblåst och jag sjunker ned i den fluffiga, rymliga soffan.

Men Gammelbästisen har rätt, det är bara att skriva. Man kan skriva om vad som helst.

9 Comments:

Blogger Lotten said...

Se där! Hurra!

Jag tycker för övrigt att du ska lägga ut receptet på den eminenta ostpjen! Och berätta vad det står i dina dagböcker från högstadiet. Sedan kan du lägga ut bilder från trädgården som inte längre är en trädgård.

Alla på en gång: Ostpaj! Ostpaj! Ostpaj!

17 januari, 2007 00:46  
Blogger Översättarhelena said...

Stor igenkänningsfaktor i dagens inlägg. Men ostpaj låter också gott.

17 januari, 2007 08:13  
Blogger bästisgrannen said...

Ja, ostpajen är supergod. Jag fick receptet av en kompis (som bor i Gbg). Alla kommer att tro att jag bara bakar paj:)

17 januari, 2007 09:36  
Anonymous Kicki said...

Jag, som är outbildad lärare, har också jobbet med mig hem i ryggsäcken varje dag. Och fast min soffa inte kommer i närheten av din soffas fluffighet, är den minst lika farlig.

Mina oebfintliga raster på jobbet, har förvandlats från softa bloggarhalvtimmar till hestiga förberedarkvartar. Hur det gick till vet jag inte, bara att det hänt utan att jag gett min tillåtelse.

17 januari, 2007 12:31  
Blogger bästisgrannen said...

Kicki - Jag vetvad du pratar om.

17 januari, 2007 14:31  
Anonymous plastis said...

Ja, fram för receptet på ostpajen. Den är supergod.

Som Lotten säger: Ostpaj! Ostpaj! Ostpaj!

17 januari, 2007 22:46  
Blogger bästisgrannen said...

Den kommer, jag lovar. Ikväll hinner jag inte eftersom jag ... jobbar:(

17 januari, 2007 22:48  
Anonymous Christina said...

Men jag skriver ju också om bara det som "är" :) Det du skriver är roligt att läsa för andra ... för så många känner igen sig! Allas vår vardag innehåller saker som är roliga att skriva om - och roliga att läsa!

18 januari, 2007 20:05  
Blogger bästisgrannen said...

Christina - du har rätt. När jag har tid läser jag många olika bloggar. De bloggar som intresserar mig är ju de som skriver om sitt eget liv. Jag lär mig nya saker varje gång:)

18 januari, 2007 22:31  

Skicka en kommentar

<< Home