Matchrapport igen
Största delen av gårdagen gick åt till att koncentrera sig. Det var dags för basketmatch igen.
Ingenting har gått över med åldern.
När jag vaknade på morgonen kände jag det där pirret. Pirret som gör att jag inte kan städa, tvätta, tänka på mat, jobba eller någonting annat. Matchpirret ...
Knatade över till Gammelbästisen, som för tillfället var enfotad (fast med kryckorna blir det trefotad). Hon förstod precis. Gammelbästisen plockade fram en kaffekokare och fixade en knäckemacka med avocado och rödlök.
Rustad för basketmatch åkte vi iväg till Bollhuset.
Blev lite nervös när endast Ringklockan, Lillcentern, Scottie Pippen och Fröken M var på plats.
Missförstånd angående mötestid hade uppstått vid onsdagsträningen när Gammelbästisen/Muskelkvinnan låg och vrålade sig i stukningssmärtor. Shortsie, Sprintern, Tryckarn och Vero dök upp 45 minuter före uppkast.
Alla spelare var koncentrerade och lite stressade. Före matchen var vi sammanbitna. Ingen pratade mer än de behövde.
För att kortfattat referera matchen kan jag säga att vi sprang.
Vi sprang och vi sprang och vi sprang.
Sedan spelade vi försvar som gudinnor. I första quartern gjorde Linköping endast fyra poäng!
Ringklockan for och flög överallt. Sprintern fick in 19 poäng på snabba uppspel. Vero tog emot alla pass hon fick. Lillcentern (nytt namn för dagen) som är en av lagets kortaste spelare tog flera returer och röjde under korgen. Fröken M behöll lugnet och sköt härliga skott. Scottie Pippen var alltid på rätt ställe och spelade underbart försvar. Tryckarn tryckte till motspelarna så de flög. Shortsie tog returer som om hon inte gjort annat i hela sitt liv.
Snus-Per och hans fru, Snusfrun, coachade oss med metodiskt lugn.
Vi vann ... igen. Den här gången blev slutresultatet 48-31.
Känslan när man vinner går inte heller över med åldern. Det är lika härligt och lika roligt som förr i tiden. Kanske till och med ännu roligare och häftigare. Den enda skillnaden är att det gör mer ont.
-Aj!
Ingenting har gått över med åldern.
När jag vaknade på morgonen kände jag det där pirret. Pirret som gör att jag inte kan städa, tvätta, tänka på mat, jobba eller någonting annat. Matchpirret ...
Knatade över till Gammelbästisen, som för tillfället var enfotad (fast med kryckorna blir det trefotad). Hon förstod precis. Gammelbästisen plockade fram en kaffekokare och fixade en knäckemacka med avocado och rödlök.
Rustad för basketmatch åkte vi iväg till Bollhuset.
Blev lite nervös när endast Ringklockan, Lillcentern, Scottie Pippen och Fröken M var på plats.
Missförstånd angående mötestid hade uppstått vid onsdagsträningen när Gammelbästisen/Muskelkvinnan låg och vrålade sig i stukningssmärtor. Shortsie, Sprintern, Tryckarn och Vero dök upp 45 minuter före uppkast.
Alla spelare var koncentrerade och lite stressade. Före matchen var vi sammanbitna. Ingen pratade mer än de behövde.
För att kortfattat referera matchen kan jag säga att vi sprang.
Vi sprang och vi sprang och vi sprang.
Sedan spelade vi försvar som gudinnor. I första quartern gjorde Linköping endast fyra poäng!
Ringklockan for och flög överallt. Sprintern fick in 19 poäng på snabba uppspel. Vero tog emot alla pass hon fick. Lillcentern (nytt namn för dagen) som är en av lagets kortaste spelare tog flera returer och röjde under korgen. Fröken M behöll lugnet och sköt härliga skott. Scottie Pippen var alltid på rätt ställe och spelade underbart försvar. Tryckarn tryckte till motspelarna så de flög. Shortsie tog returer som om hon inte gjort annat i hela sitt liv.
Snus-Per och hans fru, Snusfrun, coachade oss med metodiskt lugn.
Vi vann ... igen. Den här gången blev slutresultatet 48-31.
Känslan när man vinner går inte heller över med åldern. Det är lika härligt och lika roligt som förr i tiden. Kanske till och med ännu roligare och häftigare. Den enda skillnaden är att det gör mer ont.
-Aj!
posted by bästisgrannen at 12:57
18 Comments:
Aj! Jag förstår inte varför jag måste ramla omkull varje gång någon springer in i mig. Jag har ont i baken, IGEN. Men tänkt så vi kan spela ibland. Vi är allt bra duktiga.
Åh, jag såg ditt bakfall, Louise! Du hamnade ju utanför kortlinjen till och med!
Minns: det är coooolt at ha ont!
Kan också skrivas det är coolt @ ha ont.
(Jag har bränt mig på tre fingertoppar på höger hand och skriver därför lite haltande med tumme och lillfinger.)
Louise - alla kämpade ... det var därför vi trillade omkull ibland. Jag blir förvånad över hur bra vi kan spela fläckvis. Jag är stolt över oss.
Lotten - vad har du nu gjort? Har du några kroppsdelar som är intakta idag?
Hurra! Jag ska nog komma och referera eller matcher med, även om jag numera förknippar basket med snöyra, och det tycker jag inte om. Dessutom kan jag inte visa mig ute i en veckas tid nu.
Men vad duktiga ni är. Jag antar att det gäller samma motto för basket som det gör för fotboll: Det SKA göra ont.
"Kan också skrivas det är coolt @ ha ont.
...Jag har bränt mig på tre fingertoppar på höger hand ..."
Lotten: Har Du märkt att man BARA kan ha ont på ETT ställe åt gången?
Ex: Man vaknar på morgonen och har ont i halsen, sedan stukar man foten på fm - då märker man inte längre att man har ont i halsen...
och när man på fjärde dagens stukning bränner fingrana så har man genast mindre ont i foten!
Vad gör Du på matchfotot förresten - Du ser ut som Du gjort minst 12 poäng!???
I morse när jag vaknade hade jag ont i huvudet. Jag kände faktiskt inte av min träningsvärk. Nu när huvudvärken har gått över så har jag ont i kroppen igen. Du har rätt.
Är det Lotten som ser ut att ha gjort 12 poäng? Jag kan tänka mig att hon, på bänken, genomlevde alla 48 poängen som laget gjorde. Det lät iallafall som om hon var med och gjorde samtliga:)
Åååå vad ni är duktiga!! Fantastiska som springer och kämpar i en match så där. Alltså ... för mig ligger det inte nära till hands och jag skäms lite över att jag spenderade hela söndagen antingen sittandes, halvliggandes eller raklång ...
Här var ett äckligt spam tidigare. Vad rubbade en del människor är.
Tänk att inte ha någonting annat att pyssla med?
Det enda jag inte saknar från baskettiden är matchpirret. Jag var så SJUKLIGT nervös inför matcherna. Alltså inte den sunda nervositeten som gör att man skärper sinnena (fast med H.Björks var det ju skillnad förstås, det var så kul så man hann aldrig tänka på att vara nervös)
an kryckorna användas å planen tro? Mina basketkunskaper är såpass begränsade att jag inte vet ifall regelverket föreskriver att man inte får använda kryckor som hjälpmedel.
Och med tanke på sen tidspassning från lördagen kunde det ju ha blivit förlust på wo!
Jag vill bara komma och upplysa dig om att det snöar ute! Det snöar! Precis som du vill och tycker om. Ica sitter inne och trycker i sin ilska över vädret. Bläch.
Ojojoj det var en lång match. Över en månad ;-)
Christina - Hm ... jag vet ...
Jag har mycket att tänka på just nu, men jag återkommer:)
Nu är det dags för uppdatering. Även om det nu finns en matchrapport på min sida ;)
Jag vet Ica, men tiden bar flyger iväg. Vart tar all tid vägen?
jag som också brukar kolla Lottens blogg brukar smyga in på din sida emellanåt.Följde renoveringen och skotten och grannsamvaron och matcher. Allt väl hoppas jag. Ha de.
nu börjar det bli hög tid att uppdatera.
Skicka en kommentar
<< Home