30 juli 2007

Jag har faktiskt (nästan) inga ord!

Iowa.
Öl.
Baaaaar.
Glass.
Alton.
Liten amerikansk tv.
Rodeo.

27 juli 2007

Äntligen "hemma"

Efter 25 år är jag här igen - in the midwest. Det känns som att komma hem. Allt är sig likt ... majsfälten, värmen, fuktigheten. Jag hade ett av mina bästa år här i mellanvästern.

Djupt besviken var jag när jag fick veta att Gammelbästisen skulle få åka till Dallas (detta var 1981 och TV-serien "Dallas" gick för fullt). Hur "coolt" var inte det? Tänk att få stöta på JR eller att få se Sue Ellens darrande läpp i verkligheten? Jag tror att jag svor och förbannade min olycka.

Var låg Iowa? Jag hade aldrig hört talas om staten när jag fick brevet om att jag skulle spendera ett helt år i en sjubarnsfamilj med egen farm i ett samhälle med 1 000 invånare. Elevantalet på hela skolan var 120! (Gammelbästisen gick på en skola med 2 000 elever.)

Jag ville INTE åka.

Äntligen hemma! Mitt hjärta bultar för the "Midwest". Medan Gammelbästisen hade det tristare än trist i Dallas, levde livets glada dagar för mig.
Aldrig trodde jag att jag skulle få mjuka knän och bli varm i hela kroppen av att se en äkta "John Deere"- traktor. På motorvägen ropade jag STOOOOOPP, så tvärnitade vi och åkte för att handla majs. En jättepåse med 20 kolvar för §3.00.

Eftersom Gammelbästisen aldrig smakat en riktigt färsk "kandy corn" fick hon äran att smaka en okokt (de smakar sött och gott men det är inte att rekommendera att äta för mycket utan att laga till dem ... speciellt om du ska delar samma rum under natten!). Tydligen smakar de som äpple.

Jätteglad! Majs! Hurra!

25 juli 2007

Nervös Bästisgranne

Den 24 juli blev till en extra lång dag. Vi hann förflytta oss över nästan halva jordklotet. Jag som har lite svårt att sitta still gjorde mitt bästa, det var nästan som förr i tiden när jag reste mycket ... jag sov och åt.

Gammelbästisen tittade på film, joggade i flygplansgången, pratade med säkerhetspersonalen, antecknade lustiga händelser, drack fyra liter te och kopplade upp sig på alla omöjliga platser under resan.

Resan gick förvånansvärt snabbt och plötslligt landade vi i Minneapolis. Vid landningen flög vi in över ett upplyst Minneapolis som visade sig från sin kanske bästa sida. Det var klart väder och månen syntes klart. Det var otroligt vackert och jag kände mig som Harry Potter, flygandes på sin Nimbus 2000 mitt i natten.

En sak måste man säga om USA, här vet de vad service är. Vips blev vi upplockade på flygplatsen av en buss (med chaufför) som tillhörde hotellet vi bokat för natten.

Han tillhörde den där trevliga, pratiga sorten som frågar vad vi gör här, hur länge vi ska stanna och om det är vår första tripp till staterna. Eftersom det inte är första gången som jag besöker den här staden (jag liksom hängde här för 23 år sedan), började jag fråga om den där stadsdelen, vid den där gatan, där de sålde så bra ... LP-skivor. Den digitala iPod-Gammelbästisen lade av ett rejält asgarv. Där satt vi i shuttlebussen, två gamla urtidsdjur från Sverige som ska på reunion i Iowa.

Inte konstigt att vi måste bära kortkort ibland.
Jag sitter exakt så här just nu. (Gammelbästisen hetsar och vill ner tilll frukosten.)

24 juli 2007

Roadtrip: på väg mot USA (uppdaterat)


Vaknade i morse utan att riktigt ha somnat. Låg nämligen och oroade mig för att mina tre klockor inte skulle väcka mig.


Nu sitter vi på tåget ... we're on the way (klockan är 05:31). Gammelbästisen gjorde matsäck!

Skotten! Jag glömde att dra ut soptunnan och kaffeapparaten är full av sump!

Uppdatering på flygplatsen kl 09:14

Vädret i Stockholm var inte det bästa i morse vid sexsnåret.

Nu sitter vi vid gate 17 at the point of no return. Jag har köpt ny kajal (den gamla köpte jag 1985) och bronze-puder. Gammelbästisen tror att hon är cool och lugn, men jag vet nog. Moahahahaaaa.

22 juli 2007

Roadtrip med Gammelbästisen


Idag när jag har tio till tolv timmars biltur med Gammelbästisen framför mig, på väg ner till Världsmetropolen ... DÅ är det strålande sommarväder.


Vi lämnar rallarrosland för att åka till lupinland.

Det känns som om jag har varit borta i flera år, men det är bara fyra veckor. Vi far i 120 knyck som Thelma and Louice, två 43-åringar i kortkort och linne. Men vars är Brad Pitt?

20 juli 2007

Borta bra och bra borta

Om fyra dagar åker Gammelbästisen och jag till USA. Jag kan inte längre skilja på höger och vänster. Jag bjuder hem femton släktingar och säger sedan att de inte kan komma. Fel ord kommer ur munnen och jag tvättar bilen istället för håret. Jag låser upp bilen, sätter in bilnycklarna i handväskan, kastar handväskan i baksätet och sätter mig i förarsätet för att köra. Utan nyckel.

Vi är i stugan, och detta är utsikten från bron. (Bron = trappan från ytterdörren.)


En prick likadan häst hade jag som liten. Den här är ny och har mer attiraljer. Den heter Barbapapa. (Min tioåring döpte den.)

Gammelbästisens farmor och farfar och andra förfäder visade sig plötsligt vara begravda i en närbelägen kyrka. Den var stor, men den var i mina ögon ännu större för 30 år sedan.

Denna stigslinga är så bekant att jag utan att snubbla skulle kunna vandra på den i nattsvart mörker. Jag tror att jag känner till varenda sten ... åtminstone om man går slingan åt höger. (Men vänta nu. Vilket är höger?)