En naturupplevelse?
Precis när vi skulle ut på promenad efter middagen började regndropparna att trilla ner. Men vad tusan, vi hade ju bestämt redan igår att vi skulle ut på spatsertur. Om det var bestämt så var det bestämt. Vi tog på oss regnjackor och knatade ut i kvällen, gammelbästisen, hennes elvaåring och jag. Olle hade gett oss ordentliga instruktioner hur vi skulle gå. Inga problem. Vi gick förbi mitt hus och in på cykelvägen. Sedan fortsatte vi nedför backen, över stora vägen och in i fårhagen. Stigen vi gick på var väl utmärkt. Regnet tilltog efter en stund men det luktade härligt och ju längre in i dungen vi kom desto mindre märktes av vätan. Vi knatade på, glada i hågen, och kände oss nyttiga. Vi hade väl traskat i en halvtimme när vi plötsligt såg något stort och svart framför oss.
-Iiiii! vad är det där, skrek jag.
-Woooh, en älg? vrålade Gammelbästisen.
-Spriiing, tipsade oss elvaåringen, som i skolan sprungit 60 meter på sju sekunder blankt.
”Flash” och ”Thunder” (våra smeknamn i väldigt unga år) flåsade genom skogen, snubblandes över trädrötter som olämpligt låg där på stigen.
-Men hallå! hörde vi den coola ungdomen, det är ju bara en ko.
-Va? Vad sa du? En ko?
Gammelbästisen och jag tvärnitade i de blöta löven.
-En ko, sa du?
Vi smög tillbaka och kollade. Mitt i skogen stod en svart ko och stirrade på oss med stora ögon. Den såg enorm ut i det skumma vädret.
-Näe, nu går vi härifrån, menade jag. Tänk om den inte är snäll?
Vi vände om på stigen och försökte hitta en annan väg tillbaka. Vi hann inte gå många meter förrän vi oväntat såg någonting hoppa in bland träden. En hjort! Eller var det en hoppande älg? Vi började skynda på stegen. Då såg vi en jättestor fågel på långa ben och med en jättenäbb ute på fältet. En Maraboustork? (Den var åtminstone lika stor.) Den såg inte alls snäll ut, utan tittade stöddigt på oss. Började den inte se lite aggressiv ut?
Hals över huvud rusade vi vidare på stigen. Den trettio minuter långa promenaden ut i skogsdungen tog tio minuter tillbaka. Jag vet inte om vi kommer att ta några fler promenader ut i naturen.
Gammelbästisen och jag tror att det är bäst att vi håller oss till basketplanen.
-Iiiii! vad är det där, skrek jag.
-Woooh, en älg? vrålade Gammelbästisen.
-Spriiing, tipsade oss elvaåringen, som i skolan sprungit 60 meter på sju sekunder blankt.
”Flash” och ”Thunder” (våra smeknamn i väldigt unga år) flåsade genom skogen, snubblandes över trädrötter som olämpligt låg där på stigen.
-Men hallå! hörde vi den coola ungdomen, det är ju bara en ko.
-Va? Vad sa du? En ko?
Gammelbästisen och jag tvärnitade i de blöta löven.
-En ko, sa du?
Vi smög tillbaka och kollade. Mitt i skogen stod en svart ko och stirrade på oss med stora ögon. Den såg enorm ut i det skumma vädret.
-Näe, nu går vi härifrån, menade jag. Tänk om den inte är snäll?
Vi vände om på stigen och försökte hitta en annan väg tillbaka. Vi hann inte gå många meter förrän vi oväntat såg någonting hoppa in bland träden. En hjort! Eller var det en hoppande älg? Vi började skynda på stegen. Då såg vi en jättestor fågel på långa ben och med en jättenäbb ute på fältet. En Maraboustork? (Den var åtminstone lika stor.) Den såg inte alls snäll ut, utan tittade stöddigt på oss. Började den inte se lite aggressiv ut?
Hals över huvud rusade vi vidare på stigen. Den trettio minuter långa promenaden ut i skogsdungen tog tio minuter tillbaka. Jag vet inte om vi kommer att ta några fler promenader ut i naturen.
Gammelbästisen och jag tror att det är bäst att vi håller oss till basketplanen.
posted by bästisgrannen at 22:45
10 Comments:
Rapport: Nyss klev det in en kille från Anticimex i ditt hus och de som är därinne BANKAR så att det låter som om någon piskar mattor!
(Slår de månne på Anticimexkillen?)
Nu fikar de.
Nu piskar de mattor igen.
Vad gjorde kon mitt i skogen? Kan för mitt inre inte fatta var ni gick/sprang och var kon kom ifrån..
Kon stod där och blängde på oss. Japp, i skogen. Den hade smååååå horn och såg riktigt jädra folkilsken ut. Med samma blick som när Bästisgrannen rensar ogräs.
Kon var säkert där för att skrämma oss som inte är skogsvana och lite nervösa inför kreatur. Den såg väldigt STOR ut.
Men har ni någonsin träffat en älg på två meters avstånd? Alltså, jag är smålänning (=uppvuxen i älgtätt land) och har gjort det. Man tror att det är en elefant. Den är cirka sex meter hög. Så jag är inte förvånad över att ni trodde kon var en älg.
Helena- I Luleå, där jag växte upp kunde man bli jagad av galna älgar vid motionsspåret. Det är sant. En stackars joggare fick sitta i ett träd i flera timmar innan polisen kom och kunde mota bort den tokiga älgen. Jag är rädd för älgar.
Kor ska inte plötsligt bara stå mitt på en stig i skogen, de ska hålla sig i sina hagar.
Yvonne- Jag håller verkligen med dig.
Skicka en kommentar
<< Home