Blomkålsöron
Jag har en släng av blomkålsöron. Det kan kanske i flera fall anses som ganska negativt, speciellt vid tjusiga håruppsättningar. Mina blomkålsöron har dock vid flertalet tillfällen varit värdefulla för mig.
Ett alldeles speciellt tillfälle var när jag träffade Skotten. Lugnt och fint promenerade jag i korridoren när han fick syn på mig.
"Woops, vilka roliga öron den tjejen har. Undrar om hon är brottare?" tänkte Skotten. Resten är historia.
Ett annat särskilt tillfälle var när jag vikarierade i en klass där de inte ville vara tysta. Jag satte upp håret, vek ihop mina blomkålsöron och slog mig ned vid katedern. Efter tre minuter var det knäpptyst. Alla elever satt och stirrade på mig.
"Tänk om fröken är ett troll?" Det blev en av mina roligaste dagar som vikarie.
När man ofta sitter och pratar i telefonen kan det också vara en fördel med min typ av blomkålsöron, de är mjuka, flexibla, anpassningsbara, föränderliga, mångsidiga rörliga och alldeles speciella. Det går bra att sitta länge med luren inklämd mot axeln. När det blir för mycket prat viker jag ihop dem och täpper till. Världen utanför fortsätter med beräkningar, tilluft, VVS, räkningar, avloppsbrunnar, fakturor, cementfundament och ännu fler räkningar.
I min blomkålsvärld är det alldeles tyst ...
En snigel (snäcka) på örat ... eller var det i ögat? Den här söta prylen skulle iallafall passa mitt öra.
Ett alldeles speciellt tillfälle var när jag träffade Skotten. Lugnt och fint promenerade jag i korridoren när han fick syn på mig.
"Woops, vilka roliga öron den tjejen har. Undrar om hon är brottare?" tänkte Skotten. Resten är historia.
Ett annat särskilt tillfälle var när jag vikarierade i en klass där de inte ville vara tysta. Jag satte upp håret, vek ihop mina blomkålsöron och slog mig ned vid katedern. Efter tre minuter var det knäpptyst. Alla elever satt och stirrade på mig.
"Tänk om fröken är ett troll?" Det blev en av mina roligaste dagar som vikarie.
När man ofta sitter och pratar i telefonen kan det också vara en fördel med min typ av blomkålsöron, de är mjuka, flexibla, anpassningsbara, föränderliga, mångsidiga rörliga och alldeles speciella. Det går bra att sitta länge med luren inklämd mot axeln. När det blir för mycket prat viker jag ihop dem och täpper till. Världen utanför fortsätter med beräkningar, tilluft, VVS, räkningar, avloppsbrunnar, fakturor, cementfundament och ännu fler räkningar.
I min blomkålsvärld är det alldeles tyst ...
En snigel (snäcka) på örat ... eller var det i ögat? Den här söta prylen skulle iallafall passa mitt öra.
posted by bästisgrannen at 16:20
6 Comments:
Jag måste bara komma här och intyga att det hon nu skriver om sina öron är helt sant. De lever ett eget liv, liksom.
Ett alldeles eget liv. They are special. Är jag släkt med trollen?
Kan du inte lägga ut ett foto? Jag har nämligen också konstiga öron och skulle vilja jämföra. Mina kan man nog inte riktigt kalla blomkål, utan snarare kantarell. Jag måste vika dem framåt när jag ligger på sidan eller har på mig mc-hjälm eller så. Det lär vara ett veck som saknas i dem. En gång såg jag en flicka med likadana öron som jag. Det var på Uffizigallerierna i Florens.
När jag kommer hem idag (har lunchrast nu), ska jag be Gammelbästisen fotografera mina tjusiga öron. Jag får ta en före och en efter bild. Kul med fler konstiga öron:)
Vad kul, då ska jag minsann också skriva öronblogg och lägga ut en öronbild.
Wv: crvix
Det är väl nåt som brukar stå i förlossningsjournaler?
Nu ligger mina öron ute på nätet.
Skicka en kommentar
<< Home