Upphittat!
Saker börjar dyka upp i mitt hus, saker som varit nerpackade i flera månader.
I går kväll hittade jag min stora svarta dagbok som jag inhandlade i huvudstaden förra året. I ett försök att bli positiv skrev jag då ned allt som jag var nöjd med under dagen. Nästan som en blogg ... fast på vanligt vitt papper som ingen annan läste.
Sedan tog visst inspirationen slut någon gång i februari när besiktningsmannen upptäckte ingjutna spikreglar i betongplattan. Den svarta dagboken försvann och dök inte upp förrän igår.
Kanske är det dags att hitta alla bra saker som händer varje dag. Igen.
I dag t.ex. är jag nöjd över att jag kan gå förbi min f.d. rabatt utan att bryta ihop. Så här vackra blir rabatter om man lämnar dem ifred i ett halvår. Nästa vår ska den bort. Sand, grus och stenar blir vår nya melodi.
I går kväll hittade jag min stora svarta dagbok som jag inhandlade i huvudstaden förra året. I ett försök att bli positiv skrev jag då ned allt som jag var nöjd med under dagen. Nästan som en blogg ... fast på vanligt vitt papper som ingen annan läste.
Sedan tog visst inspirationen slut någon gång i februari när besiktningsmannen upptäckte ingjutna spikreglar i betongplattan. Den svarta dagboken försvann och dök inte upp förrän igår.
Kanske är det dags att hitta alla bra saker som händer varje dag. Igen.
I dag t.ex. är jag nöjd över att jag kan gå förbi min f.d. rabatt utan att bryta ihop. Så här vackra blir rabatter om man lämnar dem ifred i ett halvår. Nästa vår ska den bort. Sand, grus och stenar blir vår nya melodi.
posted by bästisgrannen at 16:39
12 Comments:
När jag var sisådär tio år grävde jag upp min rosa- och vitrandiga stickade gris i en rabatt där grisen i fråga legat i flera år. Förutom att den var ganska smutsig var den vid gott humör. Ett par år senare grävde jag upp mina borttappade husnycklar i lekparken. Mina snusdosor tappas bort och upphittas flera gånger dagligen. Och av detta har vi lärt oss att för eller senare kommer det mesta till rätta.
Så sant så sant. Louise ... ses vi på träningen?
Ja det gör vi! Jag åker nu. Swoosch...
Nej, Louise, min gröna cykel som jag tappade bort 1988 och den nyckelknippa med en lång ledja som jag förlade 1979 har inte setts till sedan dess. Fast å andra sidan hittar jag nästan alltid mina vigselringar, så det jämnar kanske ut sig?
Hur i hela friden tappar man bort en cykel? Den lär ju inte vara nergrävd någonstans så jag kan tyvärr inte hjälpa till. Jag brukar som sagt ofta gräva upp min borttappade saker. Och ja, det jämnar nog ut sig. Man får liksom prioritera upphittandet. Du hittar dina vigselringar och jag hittar röd- och vitrandiga grisar. Jag vet inte riktig vad det säger om mig.
Jag troooooooor att cykeln stals, men jag kanske glömde var jag hade ställt den också. En förvirrad tid, det där 80-talet ...
Igår kom jag hem från en lång jobbdag och hittade en tidning i postlådan. Och vem hittade jag där då? Jo Lotten på bild och bästisgrannen omnämnd i texten. Det var väl ett bra hittefynd? :-)
ewa- vilken tidning var det? Det är ju ett jättefynd:)
Ja Eva, vilken tidning var det? Skulle gärna läsa lite om plastsyrran och se vad hon har för sig när jag inte är med....
Hm, vad är det nu tidningen heter? "Inblick" tror jag. Det är vårt företags kundtidning, dvs den som skickas ut till kunder och anställda. Jag letade efter en elektronisk variant men än så länge finns inte senaste numret upplagt.
Nu finns den!
Spana in Inblick. Sidan 23.
Ewa- Jag har spanat in sidan. Vad kul! Tack, tack. Nu har jag dragit ut den från skrivaren.
Skicka en kommentar
<< Home