Heja Sverige friskt humör ...

Hej och hå, här i kollektivet börjar det att hetta till. Nu är det fotbolls-VM.

Huset har pyntats, bilen är utsmyckad och bordet är dukat. Här härjar fotbollsfeber. Att kommunicera med Gammelbästisen är omöjligt. Vi som brukar prata om matlagning, tvätt, jobb och snygga basketmoves ... nu är det helt kört. Gammelbästisen går omkring och mumlar för sig själv. Hon är okontaktbar.

- Öh du, går det bra om jag kör en tvättmaskin nu? frågar jag.
- Äh, larvigt ... det där var ju inte offside. Kom igen nu Chippen!
- Öh, vad då chippen, dom åt vi ju upp i går!

Jag undrar om alla saker är inplockade från trädgården.

- Du, tog du in tillbringaren och glasen från min trädgård? frågar jag.
- Nä men vad nu då, Henke spelar skitbra.
- Vad sa du, har du tagit in hinken?

- Zlatan, vad har hänt, var det stegfel? undrar mormor.
- Äh, det händer ingenting direkt. Kom igen!
- Vad bussigt att alla lyfter upp varandra, säger mormor. Det här är ju en trevlig sport med god kamratanda.
- Nu är det irriterat, säger kommentatorn.
- Åh, vad gulligt, säger Gammelbästisen, när Zlatan kramar någon.
- Vad är offside? frågar tolvåringen.
- Jo titta här, säger Gammelbästisen, om han står där och där och där så blir det offside.
- Aha, jag förstår.

Plötsligt tar Gammelbästisen upp digitalkameran och tar bilder på TV:n. Sedan kommer anteckningsblocket fram igen.

- Oj, sa Gammelbästisen, nu är det bara en kvart kvar, det här är ju helt hemskt. Bara för att jag är på dåligt humör tycker jag att alla som grälar om godis går ut härifrån ... NUUU!

- Vill du ha äppelkaka? frågar Olle.
- Nä men, det är ju rabarberpaj, säger mormor. Ser du inte skillnaden?
- Jaha, det var ju gott. Jag kan i allafall känna skillnaden på smaken. Rabarbern kommer ursprungligen ifrån ...

- Sveriges mest kända fotbollsmål är när Ralf Edström gjorde mål när han hade diarré, han kunde inte springa och göra kraftfull segergest utan fick bara köra näven i vädret.
- Nu måste ni gå och kissa, sa Gammelbästisen, dags att göra er i ordning för kvällen. Kom igen nu va!
- Asch, sa mormor, vilka tråkiga dräkter de har i år. Visst var det snyggare dräkter förut?
- Sex och sexton byter, säger Gammelbästisen och fortsätter att anteckna. Nu har vi Allbäck, Jonsson, Ljungberg, Zlatan och Henke inne på plan. De är verkligen offensiva. Tolv minuter kvar.
- Aiiiiiii, (skrik, skrik) nu är det tio minuter kvar. Mattias Jonsson ser ut som en mespropp, men han är väldigt bra.
- När är matchen slut? frågar sjuåringen, med munnen full av godis.
- Varför springer de inte , frågar Olle.
- Va? säger Gammelbästisen, de springer ju som f*n.
- Iiiiiii, (skrik, skrik ...)
- Underbart av Kim Kjellström, säger reportern. Hörna för Sverige.

Spänningen är olidlig. Nioåringen, som aldrig tittar på fotboll, sitter spänd som en fiolsträng.

Nu är Gammelbästisen alldeles tyst. Handen på hakan.
- Ja, kära nån, säger mormor. Vad de anstränger sig.
- Nu börjar paniken infinna sig, säger de på TV:n.

HÄR BÖRJAR PANIKEN OCKSÅ ATT INFINNA SIG.

- Oj, vad nära det var! Oj, vad nära det var! Det var ju en millimeter från krysset! Kör, kör, kör!!! Gammelbästisen vrålar ut sin frustration.
- Men åååh ... Gammelbästisen går runt och sparkar handdukar och annat som ligger på golvet. Hon kan inte stå still.
-Lyft in bollen nu då ... Men för h*vete! Kom igen!

Och domaren blåser av ... matchen är slut ...
- Glenn, är det här ett fiasko?

Gammelbästisen tar sin dator och lämnar TV-rummet.

-Hjälp ...
Henke ”treåringen” Larsson.
Gammelbästisen in agony.
Uppskruvad för dagen.
Bordet är dukat.