06 juni 2006

Obildad


Jag är rätt obildad. Så enkelt är det. Jag var aldrig speciellt intresserad av att bilda mig när jag var yngre. Jag hade en toppen uppväxt där vi sportade mycket och byggde många kojor, men bildning ... haha! ... det ingick liksom inte. Vi trivdes, hittade på bus och växte. Grammatik var ungefär som en slemmig groda som satt och kväkte i ett dike någonstans. Matematik var en börda som jag lyckades trixa mig bort från i årskurs sex, när fri uppfostran frodades i Norrbotten, och man som tolvåring fick bestämma själv om man kände för att lära sig. Poeter och poesi var ett skämt. Jag tror att min mamma försökte med lite Robert Burns (Skotsk poet, of course) men det lyckades endast med "My Love is Like A Red Red Rose" ("Min älskling du är som en rooos ...").

Sedan råkade jag på Gammelbästisen och hennes familj. Plötsligt åt jag kronärtskockor med skirat smör och citron. Jag blev bombarderad med dubbel supinum så fort jag öppnade munnen. Jag åt hembakat bröd med oliver och rosmarin. (Själv var jag van med blodpudding, fiskbullar i hummersås, pölsa och rökt aborre.) Bildning liksom ramlade över mig som en skymning i augusti. Jag blev besprutad – som en fungucidbehandling över ett kvällsgrått betonggolv.

Så upptäckte jag Carl Larsson, fullkomligt genial och Alf Henriksson, hur bra som helst. Carl Larsson fann jag för många år sedan, när jag bodde i Göteborg. Alf Henriksson upptäckte jag i februari detta år. Visst är det coolt att man aldrig slutar att lära sig, att man aldrig slutar att förundra sig och ... att man upptäcker nya saker hela tiden.

Fiskbullar i hummersås rules ...

14 Comments:

Anonymous Kicki said...

Vad har du lagt i vinglaset? Oliver?

07 juni, 2006 08:25  
Anonymous bästisgrannen said...

Kicki- Nej, det är en avocado som speglar sig i vinglaset:)

07 juni, 2006 08:53  
Blogger Lotten said...

Men vinet? Är vinet bildat eller obildat? Jag -- som gillar plask- slafs- och saftviner -- har jag fallit jättelångt från druvträdet då?

07 juni, 2006 09:53  
Anonymous bästisgrannen said...

Man blir åtminstone rätt obildad om man dricker för mycket av vinet. Då kan man falla jättelångt från druvträdet:) Men, du och jag kanske borde läsa på lite mer om viner, nu ringer vi bara till Broder Jakob och ber honom om tips. Det kanske får bli vårt nästa projekt. Vi lämnar linserna och quinoans värld ett tag.

07 juni, 2006 10:08  
Anonymous Gammelbästisens mamma said...

Jag tror att det som andra familjer står för, gör ett mycket starkare intryck på en än den egna, när man är i tonåren.

Tänk att det där med kronärtsskockorna har fastnat i ditt minne, vad roligt! Kronärtsskockorna drabbade mig i Frankrike 1959. Jag var på en stage (kurs för ungdomar från hela världen för att sedan slussas ut till olika barnkolonier som "assistents étrangers") där vi fick dessa underverk, som jag aldrig förr hade sett eller ätit. Vilken sommar 1959! Den bästa sommaren på alla vis!

Ta förresten ekparkett, det är hållbarast. Furugolv är mjukt och känsligt för slag och stötar. Idag växer furun så fort genom gödning och blir därför porös. Annat var det förr, då den fick tid på sig.

Lycka till med det "nya" huset!

07 juni, 2006 10:39  
Anonymous Eva said...

NEJ - ta inte ekparkett! Det är så vanligt .
Ta mjuka, känsliga furugolv istället. Det ger PATINA !
Vi har t ex hackmärken i nästan hela köket, vi har repor i de flesta rum och andra små charmiga skavanker här och där.......
För som en av våra golvkillar sa ; "Det är ju bara ett golv, man SKA gå på det !"

07 juni, 2006 11:15  
Blogger Lotten Bergman said...

Jag håller med Eva! Jag gillar också patinan!

Eftersom jag också förordar fiskbullar i hummersås, kan jag därmed dra den filosofiska slutsatsen att fiskbullar kräva sådana mjuka golv som varande så mjuka i sig själva.

07 juni, 2006 11:51  
Blogger aequinoxia said...

Men vilket golv är vackert och långlivat och skönt att gå på samtidigt som det tål rivstartande hundar? Vi är inne på att lägga klinker i hela huset nu men det känns så trist!

08 juni, 2006 09:41  
Blogger Anne-Maj said...

Jag blir så glad av att läsa att du och jag hade liknande uppväxt, men fast med fyrbenta pållar. Men jag har svårt för fiskbullar men med denna såsen kanske det kan få ner i min strupe i berusat tillstånd med hjälp av föremålet på bilden:-)

08 juni, 2006 12:34  
Blogger bästisgrannen said...

Jag gillar klinker med golvvärme, men tyvärr passar det inte så bra med själva golvkonstruktionen i vårt sjuttiotalshus. Det får bli i ett annat liv. Det där livet när vi bor i en Norrbottensgård kanske:)

Fiskbullar i hummersås måste avnjutas med kall mjölk:)

08 juni, 2006 15:21  
Anonymous Yvonne said...

Ha! Mina kompisar har i alla år försökt övertyga mig om att fiskbullar är jätteäckligt och inte går att äta. Nu kan jag tala om för dem att det finns fler som tycker som jag: Fiskbullar är gott!

09 juni, 2006 23:02  
Blogger bästisgrannen said...

Yvonne- Fiskbullar är underbar mat. När jag var yngre, och fick önska middagsmaten när jag fyllde år, blev det fiskbullar, mandelpotatis och kall mjölk. Min pappa försökte alltid jobba över de dagar det serverades fiskbullar hemma. Skotten är likadan.

10 juni, 2006 00:15  
Anonymous Yvonne said...

Förstår inte vad folk har emot fiskbullar!

10 juni, 2006 13:38  
Blogger bästisgrannen said...

Näe, inte jag heller. Jag ääälskar fiskbullar i hummersås.

12 juni, 2006 22:22  

Skicka en kommentar

<< Home