I dag håller Eddie och jag på att packa ihop. Det har börjat eka på nedervåningen. Hallå ... allå... allå, låter det. Det känns lite konstigt att packa ned i lådor när vi inte ska flytta. Eller, jo, flytta ska vi, men det gäller ju för tiden som byggarna renoverar vår bottenplatta. Vi har tömt alla bokhyllor, packat ner porslin i lådor, rensat ut i garderoberna, tagit ned alla tavlor, stuvat ihop handdukar, örngott, lakan och påslakan m.m. Det känns som att vi ska flytta på riktigt, som när vi packade ihop samma saker för att flytta från Luleå till Eskilstuna. Nu blir det en tur rätt över gatan in hos grannen i två månader.

Det har varit en märklig tid här hos oss sedan vi fick reda på att vi måste slita ut alla golv, bila upp alla spiksyllar som de gjutit in i bottenplattan och evakuera vårt hus i flera veckor. Jag kan beskriva det litet grand som att åka berg och dalbana. Ena dagen har det känts som att en tornado har slagit till i vårt hem. Allt har känts som en katastrof. Nästa dag har allt varit mycket bättre och det har nästan känts lite spännande. När det väl är färdigt är det vårt hem och inte förra ägarens. Hjärnan och känslorna är en märklig mekanism.

Idag känner jag mig mest trött och less på att vira papper runt glas. Varför har jag samlat glas som en ekorre i alla år? Jag har farmors och mormors glas i olika skåp, sedan har jag mina egna som jag köpt under årens lopp. Lottens och min rekreationshobby de senaste fem åren har varit att gå till Pingstkyrkans loppis här i Eskilstuna. Jag har väldigt svårt att inte inhandla vackra, billiga glas som jag tror att jag ska få användning för någon gång i framtiden. Lotten och jag tror alltid att vi ska ha stora bjudningar med vackert porslin och vackra glas. Nu räcker det i och för sig med att vi äter tillsammans för att det ska bli en stor bjudning, men det är inte ofta som jag får användning för alla glas som nu måste packas.

När allt det här är över kan jag kanske öppna min egen loppis? Jag kan sälja begagnade golv, gamla arsenik- och kreosotstinkande syllar och vackra glas, som jag aldrig använder.

Nu är bloggen född. Här ska Lotten lära mig att stava, använda rätt prepositioner, meningsbyggnad och att lägga ut bilder på nätet. Ni som läser kommer att få följa det intressanta dramat, i förhoppningsvis inte mer än en akt.