Bästisgrannen

Fiskpinnar ...

2009-11-23T19:29:00.004+01:00

Egentligen är det ingen större skillnad på att laga mat till fyra personer än till elva. På ett sätt är det lättare att laga mat till flera ... speciellt om dessa personer finns i huset och kan hjälpa till. Gammelbästisen och jag åkte i väg till "den stora matbutiken" och gjorde en rejäl veckohandling. Kanske blir det ingen gourmetupplevelse den här veckan, men alla kommer att bli mätta!

Fiskpinnar, potatis, remouladsås och spenat!

Ett kylskåp fyllt till bristningsgränsen.

Tjugo fiskpinnar eller 60 ... det spelar ingen roll!

Stuvad spenat går inte hem hos de yngre barnen, men bland oss i övre medelåldern är det ett måste ... vi har ju tittat på Karl-Alfred!

Fördelar

2009-11-21T15:50:00.008+01:00

Det finns väldigt många fördelar med att bo ihop med en annan familj:

När man är sjuk och ens man jobbar finns det någon som fixar maten
Det finns nästan alltid någon hemma att prata med
Frukosten är framdukad när man kliver upp på morgonen
När man kommer hem, trött och grinig en sen fredagseftermiddag, är bordet dukat, ljusen tända och pizzorna beställda
När ens egna föräldrar inte finns i närheten går det ganska bra att låna grannens

Listan går att göra mycket längre ...

Allting är fixat och klart vid middagstid!

Ljuvliga pizzor!

Tabberas?

Har man tur blir det hembakad Toscakaka till efterrätt.

Gammelbästisens pappa har bakat denna grymt goda kaka sedan 1978. Just den här är dagsfärsk!

Olika sätt att umgås

2009-11-19T22:46:00.002+01:00

Nu när vi bor ihop så är det många som undrar hur det går. Jag kan bara säga att det går lika bra som förra gången. Vi är sociala genier allihopa!

Gammelbästisar och Bästisgrannar

2009-11-18T16:50:00.003+01:00

När man bor granne med Gammelbästisen saknas det inte bloggvirke. Livet rätt över gatan är mer som en spännande actionrulle medans jag själv inhalerar ingefärste i godan ro. I söndags höll det på att gå riktigt illa. Det är tur att det finns män med bra luktsinne och sinnesnärvaro.

Inhalerar ingefärsdekokt som jag inbillade mig skulle hjälpa mig att andas. Förkylningar är inte roliga även om det inte är svininfluensan.

Ordningen är återställd: nu bor vi tillsammans igen! Finn fem fel eller ett okänt antal barn!

Glasstrutar

2007-09-07T21:36:00.000+02:00

Ibland undrar man ju vem man umgås med.

På lördagar kommer det mystiska tomtar som "tomtar". (Se tidigare inlägg.) På fredagar kommer det strutiga strutsar som studsar (basketbollar). Gammelbästisen och VBK för intelligenta resonemang om hur duktiga vi är på att spela basket.

VBK och Gammelbästisen ser ut som små ... ja vaddå?

Uppiggande medel

2007-08-29T09:22:00.001+02:00

Ibland behöver man lite uppiggande medel för att stå ut med tillvaron. Blommor kan ibland fungera för mig.

När solen tjurar och vägrar värma våra djupfrysta kroppar under sommaren får man ta till substitut. Dessa rudbeckior liknar åtminstone solen, tycker jag.

Tomtar

2007-08-27T21:40:00.000+02:00

Ibland händer det märkliga saker i Världsmetropolen.

I lördags ringde det plötsligt på dörren så där vid middagstid. Utanför huset stod det två tomtar! Jag blev ganska nervös ... det är inte vanligt med två tomtar vid den här årstiden. En julafton, några år tidigare, hade vi en full jultomte som hade gått fel. Efter den händelsen är jag lite rädd för just jultomtar!

Tittade noga på tomtarna för att se om jag kunde känna igen dem. Var det Gammelbästisens barn som höll på med en ny film? Undrade till sist lite försiktigt om det var möhippa på gång.

– Näe, svarade tomtarna i kör. Vi "tomtar".
– Vadå sa ni att ni gör? frågade en lite skärrad Bästisgranne.
– Jo, vi "tomtar", svarade tomtarna. Det gör vi varje år sista helgen i augusti.
– Öh, eh, vad är det för någonting? (Skulle de råna oss?)

Det visar sig snabbt att de två tomtarna har en gammal drickaback med sig som är full med hemgjord glögg, whisky, vin och pepparkakor. De cyklar runt på sina "renar" i vårt område och bjuder grannar på lite glögg och pepparkakor två gånger per år.

Skotten och jag bjöd genast in dem i köket. Två mystiska tomtar i vårt kök som bjöd på glögg och vin! Det var länge sedan jag skrattade så mycket. Sämre lördagkväll kan man ha. Efter en timme cyklade de ganska stadigt vidare till nästa granne.

Om vi kom på vem de var?

Hm, jag tyckte att åttaåringens fotbollstränare såg rätt möra ut igår. Dessutom hade de bekanta solglasögon på sig.

Rara tomtar som bjuder chockade grannar på hemgjord glögg.

Adopt a higway

2007-08-10T16:48:00.000+02:00

När jag var ute och reste förr om åren (för si så där 20 år sedan, hmpf) vet jag att jag ofta tänkte på hur rent det var i Sverige.

Nu när vi reste runt i Minnesota, South Dakota och Iowa slog det oss hur rent det var utefter alla vägar. Det visade sig att man kan adoptera en bit av vägen som man håller rent. Det tycker jag var en himla bra idé. Ett företag, en grupp eller en person kan sköta om städningen på sin alldeles egen bit. Om man vill kan man till och med plantera lite växter, åtminstone i Californien.

Tänk om jag skulle adoptera en bit av E4:an. Jag skulle plantera rosa, röda och lila tulpaner efter hela vägrenen och städa där minst två gånger om året.

Kan man göra detta i Sverige?

Borta bra, men hemma bäst!

2007-08-08T09:18:00.000+02:00

Gammelbästisen och jag tryckte ihop vår packning sent på lördagkvällen efter vår ~~"cock out"~~ "cook out". Det var med lättare våld som vi packade ihop. Vi blev tvugna att ta till alla knep för att rymma alla de saker som vi köpt. Vissa saker blev vakumförpackade och andra saker vek vi ihop enligt armévis.

Vid lunchtid i söndags satte vi oss i den stora, röda bilen och blev skjutsade till Minneapolis. Det var med en släng av vemod som jag såg landskapet susa förbi. Det platta landskapet i sydvästra South Dakota byttes sakta ut mot ett mer kuperat Minnesota och lugnet i lilla (?) Sioux Falls byttes ut mot skyskrapsstinna Minneapolis.

Skyskrapor i Minneapolis.

Inte nog med att vi blev skjutsade till Minneapolis, vi blev även bjudna på en häftig avskedsmiddag på en sushirestaurang, Ichiban sushi. Gammelbästisen var eld och lågor för äntligen blev det lite riktig mat, tyckte hon. Jag, som alltid varit skeptisk till rå mat, slurpade i mig tonfisk, lax och räkor. Vi visste inte om det här var våran "last supper", så jag tänkte att det var lika bra att pröva på någonting nytt om vi ändå skulle störta.

Kvällen spenderade vi på hotellrummet i närheten av flygplatsen. Vi klämde lite extra på vår packning och oroade oss för övervikten som vi visste att vi hade. Vi tömde ut vätskor, slängde gamla strumpor och försökte på alla sätt att minska antalet kilon. Om det hade varit möjligt hade vi bastat bagaget!

Gammelbästisen var uppe med tuppen i måndagsmorse och utnyttjade alla faciliteter som fanns på hotellet. Frukostbuffén, som var en av de värsta jag har sett, utnyttjade hon till vetenskaplig forskning. Vid det här laget längtade jag hem efter fil, riktigt kaffe och en macka med ordentligt pålägg.

Styrkta (?) av bullar, sockerkakor, sockriga flingor och blekt kaffe åkte vi till flygplatsen och checkade in allt bagage utan problem. Inte en krona extra kostade det. Jag vet inte hur det gick till, kanske hade personalen ätit en sockrig frukost de också och, i ett stim av sockerchock, glömt bort hur mycket bagaget fick väga?

Lyckliga hoppade vi på planet och fick en av de skumpigaste resorna jag gjort. Sushin var på väg upp och jag ångrade för några minuter den där sista råa tonfiskbiten som jag glupskt vräkt i mig. Men allt gick bra till slut och Gammelbästisen och jag landade i ett (för ovanlighetens skull) soligt Stockholm. Ingen var lyckligare än vi två när vi "Jet Laggade" stod på Stockholms central vid lunchtid i går.

Gammelbästisen med allt bagage på Stockholms central. We made it!

Nu när både vi och bagaget kom fram ordentligt kan jag bara säga att det här var en av de absolut häftigaste resor som jag har gjort, men ... borta bra men hemma bäst.

Titta vad fint det är i Sverige.

Cook out

2007-08-06T02:50:00.000+02:00

Vad passade bättre sista kvällen än en "cook out" med familjen? Vi lämnade Sioux Falls vid 16-tiden och åkte till en av släktingarnas farm utanför Le Mars, Iowa.

Inom tio minuter hade vi någonting att dricka i handen. Gammelbästisen och jag vandrade runt med varsin öl som min amerikanska syster kallar för "piss water". Jag är beredd att hålla med , men ölen var kall och nostalgifaktorn var hög.

Från att ha åkt från en ganska dräglig luftfuktighet i Sioux Falls, kom vi till ett Iowa som vibrerade av fukt och värme. Vid minsta ansträngning bröt små fina svettdroppar ut över hela kroppen.

När jag var här för 25 år sedan var farmen i den äldre generationens ägor. Det fanns kor, hästar, hönor och grisar här. Nuförtiden är djuren borta och farmen ombyggd. Gammelbästisen och jag blev visade runt hela bondgården.

Nya tider, nytt tänkande. Idag är stallet ombyggt till en "partybarn". Där djuren stått stod tio fantastiska picknickbord á 700 kronor styck (Gammelbästisen ville packa ned samtliga och ta med dessa till Världsmetropolen). På övervåningen, där höet brukade ligga, fanns numera en scen, ett fantastiskt dansgolv och en basketkorg! Helt otroligt!

Det här golvet hade jag gärna tagit med mig till Världsmetropolen.

Titta, här bor de små gulliga basketbollarna! Mjukt och skönt...

På en cook out (pot luck) samlas familj eller vänner och de flesta tar med sig någonting ... läsk, chips, korv, glass, bröd eller något annat ätbart. Det är en väldigt avslappnad tillställning där de flesta knallar runt i shorts och t-shirts (med tanke på vädret fanns det inte mycket att välja på om man inte ville bada i svett).

I väntan på hamburgare och korvar.
Mmmm ....

Som gäst blir man väldigt väl omhändertagen och det kan kännas som om man sitter i fåtöljen med Lasse Holmqvist. Här frågas det om familj, barn, gamla pojkvänner, religion, politik och jobb. Inga hemligheter här!

Så var det dags igen! Jag frågade varför vi inte sköt med bössa för 25 år sedan. Jorå, de hade de visst gjort men jag hade visst jagat andra saker!?! Det kommer jag inte ihåg.

Hej då Iowa för den här gången. Om jag någonsin kommer hit igen vill jag ta med mig familjen.

Bilder

2007-08-03T21:46:00.001+02:00

Iowa och South Dakota är kanske inte de hottaste resmålen i universum (personligen känner jag ingen annan som har åkt på semester till Sioux Falls och Alton) men faktum är att man kan hitta det mesta här för att få en härlig semester.

Medelhavskänslan är hög vid Okoboji och Spirit Lake. Många åker hit för att fiska och bada.

När jag och Gammelbästisen är ute och reser ser vi helt olika saker. Medan hon hittar mystisk mat, perfekta köksredskap och djupintervjuar var och varannan amerikan som vi stöter på går jag två steg efter och klämmer, känner och luktar.

Solnedgång i norra Iowa.

Eftersom Gammelbästisen är en datornörd och sköter om datorn, kamerorna, sladdarna, adaptorerna och de trådlösa nätverken lägger hon in mina bilder i sin Mac.

Häftig gammal Ford med flaket fullt med blommor.

Tillsammans får vi en heltäckande bild av vår resa.

Långweekend

2007-08-01T18:05:00.001+02:00

På fyra dagar har vi gjort så många saker att vi låg och flämtade i soffan när vi kom tillbaka till Sioux Falls i måndags.

Cabela's.

Den intensiva långhelgen började med att vi åkte till Mitchell (South Dakota) i fredags. Vi åkte dit för att kolla in en av de coolaste affärerna jag någonsin varit till, ”Cabela's”. Där finns allt inom jakt och fiske. Vilket ställe! Personligen hade jag kunnat stanna där resten av dagen.

I Mitchell finns också ett helt otroligt hus som är helt pyntat med majskolvar, the ”Corn Palace”. Vem sjutton kom på den idén? Helt otroligt.

The canyon by Dell Rapids.

Några timmar senare åkte vi vidare för att äta en sen lunch vid en underbar ”canyon”. När jag stod där, i den fuktiga värmen, önskade jag för några minuter att jag hade möjlighet att resa tillbaka i tiden och se hur det såg ut där för 150 år sedan.

Jag skjuter prick.

I närheten av vårt picknickställe fick vi möjligheten att skjuta. Jag har några udda talanger varav en är att skjuta. Gammelbästisen var skeptisk till en början, men efter en stund fick vi släpa ut henne från skjutbanan. Det var dags att åka till Alton, Iowa.

Iowa.

Jag har inte varit tillbaka i Iowa på över 20 år så det var kosmiskt spännande att köra på de spikraka vägarna med majsfält så långt ögat kan nå. Det är någonting speciellt med lukten, värmen och ljuset. Det kändes litet som att komma hem. Jag hade ett bra år i Alton.

Class of '82.

På 48 timmar hann vi med allt som jag ville göra. Jag träffade resten av familjen, jag gick runt och fotograferade halva Alton, jag gick på 25-års jubileet och träffade mina gamla klasskompisar, jag åt och åt och åt.

The Ok Café. Här åt jag många hamburgare.

Casey's kan jämföras med Pressbyrån.

Grädden på moset var the ”County Fair” i Le Mars som jag alltid lyckades missa för 25 år sedan. Äntligen fick jag klappa grisar, får och kossor och äta funnelcake. Jag var sjutton år igen (på gott och ont). Men jag njöt ...

Pussande grisar.

Jag har faktiskt (nästan) inga ord!

2007-07-30T10:03:00.000+02:00

Iowa.
Öl.
Baaaaar.
Glass.
Alton.
Liten amerikansk tv.
Rodeo.

Äntligen "hemma"

2007-07-27T04:57:00.001+02:00

Efter 25 år är jag här igen - in the midwest. Det känns som att komma hem. Allt är sig likt ... majsfälten, värmen, fuktigheten. Jag hade ett av mina bästa år här i mellanvästern.

Djupt besviken var jag när jag fick veta att Gammelbästisen skulle få åka till Dallas (detta var 1981 och TV-serien "Dallas" gick för fullt). Hur "coolt" var inte det? Tänk att få stöta på JR eller att få se Sue Ellens darrande läpp i verkligheten? Jag tror att jag svor och förbannade min olycka.

Var låg Iowa? Jag hade aldrig hört talas om staten när jag fick brevet om att jag skulle spendera ett helt år i en sjubarnsfamilj med egen farm i ett samhälle med 1 000 invånare. Elevantalet på hela skolan var 120! (Gammelbästisen gick på en skola med 2 000 elever.)

Jag ville INTE åka.

Äntligen hemma! Mitt hjärta bultar för the "Midwest". Medan Gammelbästisen hade det tristare än trist i Dallas, levde livets glada dagar för mig.
Aldrig trodde jag att jag skulle få mjuka knän och bli varm i hela kroppen av att se en äkta "John Deere"- traktor. På motorvägen ropade jag STOOOOOPP, så tvärnitade vi och åkte för att handla majs. En jättepåse med 20 kolvar för §3.00.

Eftersom Gammelbästisen aldrig smakat en riktigt färsk "kandy corn" fick hon äran att smaka en okokt (de smakar sött och gott men det är inte att rekommendera att äta för mycket utan att laga till dem ... speciellt om du ska delar samma rum under natten!). Tydligen smakar de som äpple.

Jätteglad! Majs! Hurra!

Nervös Bästisgranne

2007-07-25T13:19:00.000+02:00

Den 24 juli blev till en extra lång dag. Vi hann förflytta oss över nästan halva jordklotet. Jag som har lite svårt att sitta still gjorde mitt bästa, det var nästan som förr i tiden när jag reste mycket ... jag sov och åt.

Gammelbästisen tittade på film, joggade i flygplansgången, pratade med säkerhetspersonalen, antecknade lustiga händelser, drack fyra liter te och kopplade upp sig på alla omöjliga platser under resan.

Resan gick förvånansvärt snabbt och plötslligt landade vi i Minneapolis. Vid landningen flög vi in över ett upplyst Minneapolis som visade sig från sin kanske bästa sida. Det var klart väder och månen syntes klart. Det var otroligt vackert och jag kände mig som Harry Potter, flygandes på sin Nimbus 2000 mitt i natten.

En sak måste man säga om USA, här vet de vad service är. Vips blev vi upplockade på flygplatsen av en buss (med chaufför) som tillhörde hotellet vi bokat för natten.

Han tillhörde den där trevliga, pratiga sorten som frågar vad vi gör här, hur länge vi ska stanna och om det är vår första tripp till staterna. Eftersom det inte är första gången som jag besöker den här staden (jag liksom hängde här för 23 år sedan), började jag fråga om den där stadsdelen, vid den där gatan, där de sålde så bra ... LP-skivor. Den digitala iPod-Gammelbästisen lade av ett rejält asgarv. Där satt vi i shuttlebussen, två gamla urtidsdjur från Sverige som ska på reunion i Iowa.

Inte konstigt att vi måste bära kortkort ibland.
Jag sitter exakt så här just nu. (Gammelbästisen hetsar och vill ner tilll frukosten.)

Roadtrip: på väg mot USA (uppdaterat)

2007-07-24T05:26:00.001+02:00

Vaknade i morse utan att riktigt ha somnat. Låg nämligen och oroade mig för att mina tre klockor inte skulle väcka mig.

Nu sitter vi på tåget ... we're on the way (klockan är 05:31). Gammelbästisen gjorde matsäck!

Skotten! Jag glömde att dra ut soptunnan och kaffeapparaten är full av sump!

Uppdatering på flygplatsen kl 09:14

Vädret i Stockholm var inte det bästa i morse vid sexsnåret.

Nu sitter vi vid gate 17 at the point of no return. Jag har köpt ny kajal (den gamla köpte jag 1985) och bronze-puder. Gammelbästisen tror att hon är cool och lugn, men jag vet nog. Moahahahaaaa.

Roadtrip med Gammelbästisen

2007-07-22T12:08:00.000+02:00

Idag när jag har tio till tolv timmars biltur med Gammelbästisen framför mig, på väg ner till Världsmetropolen ... DÅ är det strålande sommarväder.

Vi lämnar rallarrosland för att åka till lupinland.

Det känns som om jag har varit borta i flera år, men det är bara fyra veckor. Vi far i 120 knyck som Thelma and Louice, två 43-åringar i kortkort och linne. Men vars är Brad Pitt?

Borta bra och bra borta

2007-07-20T21:32:00.001+02:00

Om fyra dagar åker Gammelbästisen och jag till USA. Jag kan inte längre skilja på höger och vänster. Jag bjuder hem femton släktingar och säger sedan att de inte kan komma. Fel ord kommer ur munnen och jag tvättar bilen istället för håret. Jag låser upp bilen, sätter in bilnycklarna i handväskan, kastar handväskan i baksätet och sätter mig i förarsätet för att köra. Utan nyckel.

Vi är i stugan, och detta är utsikten från bron. (Bron = trappan från ytterdörren.)

En prick likadan häst hade jag som liten. Den här är ny och har mer attiraljer. Den heter Barbapapa. (Min tioåring döpte den.)

Gammelbästisens farmor och farfar och andra förfäder visade sig plötsligt vara begravda i en närbelägen kyrka. Den var stor, men den var i mina ögon ännu större för 30 år sedan.

Denna stigslinga är så bekant att jag utan att snubbla skulle kunna vandra på den i nattsvart mörker. Jag tror att jag känner till varenda sten ... åtminstone om man går slingan åt höger. (Men vänta nu. Vilket är höger?)

Kanoneftermiddag

2007-06-30T23:15:00.000+02:00

Spenderade en härlig eftermiddag vid vilda forsen en bit från Solkusten. Här har jag varit många somrar utan att vara ett dugg fiskeintresserad. I dag åkte vi hit för att titta på de stora laxarna som håller till här.

Det var länge sedan jag var här sist – jag hade glömt hur vackert det är.

Ser ni silhuetterna? Här simmar två bamselaxar! Det började klia i fingrarna och vattnas i munnen.

Det finns olika drag man kan fiska med, men den här varianten har jag aldrig sett förr!

Solkusten

2007-06-25T22:51:00.000+02:00

Nu är det dags att dra upp mot Solkusten igen. Blommorna är vattnade, väskorna är packade och soporna är tömda. Jag har till och med klippt gräsmattan.

När jag åkte iväg förra året var vårt hus i en enda röra. Vi hade golv, om jag inte minns fel, men möblerna var utspridda och prylarna låg i kartonger ute i garaget.

Jag kommer ihåg hur trötta vi var, Skotten och jag. Trädgården grodde igen under sommaren och hösten, och på ett år växte det upp en mindre björkskog genom trätrallen på altanen!

Det här året kommer jag aldrig att glömma! Jag har lärt mig en massa om andra människor och om mig själv.

Kanske förlåter jag en dag ... men jag glömmer det aldrig!

En midsommaraftons (mar)dröm

2007-06-23T19:54:00.001+02:00

Traditionsenligt gick vi först på den lokala ”dans kring stången-festen”. Tyvärr var jag där i två timmar innan Gammelbästisen bestämde sig för att komma dit. När de hoppade groda, hade jag gått hem för länge sedan ... och var HUNGRIG.

I brist på mat, smuttade jag lite i likörskåpet.

Kvällen slutade med att Gammelbästisen hellre umgicks med igelkotten under verandan än med mig.

– Hohooooo. Lilla sötaste igelkotten? Min Bästisgranne har tittt för djupt i flaskan! Kan vi umgås?

Världsmetropolen kokade, det var fest i varenda buske. Disco varvades med dansband och hip hop. Busskurerna hyste hånglande par. I brist på bussresenärer.

– Hallåååå! Jag har ingen att prata med!

Man klär sig fin för midsommarkalas. Och vad händer? Gästerna ser ut som skrutt.

Redo för Nobelfesten 2007.

Nej, det finns ingen bild på mig. Jag var liksom inte närvarande. (Fast jag tog rätt bra bilder, eller hur?)

Vardagshjälten

2007-06-21T20:42:00.000+02:00

Efter att på ett enklare sätt ha firat ett avslut (advokaträkningen kom) hamnade vi på en av Världsmetropolens busshållplatser. Stinna av mat och fulla av bowlingenergi såg vi plötsligt en duva med ett märkligt beteende.

Duvan planterade sig mitt på vägen och ville inte flytta på sig. Vi stirrade på duvan och började bli allvarligt oroade för fågelns framtid. Bil efter bil körde förbi med bara några centimeter tillgodo.

- Men hallå ... skrek åttaåringen ... duvan kommer ju att bli påkörd om den inte flyttar på sig!

- Eh ... ja, det har du rätt i, men ... eh ... nu kommer vår buss, svarade de kallhamrade föräldrarna.

- Men mamma ... gör någonting!

Bussen närmade sig snabbt och gled in på hållplatsen där vi stod. Dörrarna slog upp och vi klev på.

- Två vuxna och två barn till ...

- Hallå, sa busschauffören, ser ni ... den där fågeln kommer att bli påkörd om den inte flyttar på sig! Vad ska jag göra?

- Öh ... sa en förvirrad Bästisgranne ... ska jag gå och flytta på den?

- Åh, kan du göra det? Jag håller bussen. Akta dig för bilarna!!!

Jag såg mig för och rusade över stora vägen. Duvan satt fortfarande kvar mitt på gatan. Jag flaxade lite diskret med armarna medan hela busslasten tittade på. Tänk om den inte flyttar på sig, hann jag tänka. Som tur var flög den sin kos mot, förhoppningsvis, säkrare mark.

- Du är fantastisk, sa busschauffören, ni får åka gratis!

De kallhamrade föräldrarna skämdes ... för hade busschauffören inte oroat sig så hade duvan fortfarande suttit kvar mitt på gatan ... möjligen med livet i behåll.

Otränad

2007-06-20T11:03:00.000+02:00

Efter att ha blivit belagd med en slags verbal munkavle slutade jag att blogga. Det gick åt för mycket tid till att tänka ut vad jag kunde skriva och vad jag inte kunde skriva.

Nu är allt det där över, semestern är här och energin håller på att komma tillbaka. Dags att blogga igen.

Fingrarna trasslar ihop sig över tangentbordet, orden fastnar på vägen, användarnamnet är som bortblåst och lösenordet ... ja, hm ... det var ju något väldigt listigt som Gammelbästisen och jag hade tänkt ut!

Att blogga är som att träna.

Mitt basketlag är nog ett av de enda lagen som inte gör sommaruppehåll. Vi är så pass gamla (många av oss) att vi inte kan ta paus under sommaren.

Det tar för lång tid att komma i form igen!

Matchrapport igen

2007-01-28T12:57:00.000+01:00

Största delen av gårdagen gick åt till att koncentrera sig. Det var dags för basketmatch igen.

Ingenting har gått över med åldern.

När jag vaknade på morgonen kände jag det där pirret. Pirret som gör att jag inte kan städa, tvätta, tänka på mat, jobba eller någonting annat. Matchpirret ...

Knatade över till Gammelbästisen, som för tillfället var enfotad (fast med kryckorna blir det trefotad). Hon förstod precis. Gammelbästisen plockade fram en kaffekokare och fixade en knäckemacka med avocado och rödlök.

Rustad för basketmatch åkte vi iväg till Bollhuset.

Blev lite nervös när endast Ringklockan, Lillcentern, Scottie Pippen och Fröken M var på plats.
Missförstånd angående mötestid hade uppstått vid onsdagsträningen när Gammelbästisen/Muskelkvinnan låg och vrålade sig i stukningssmärtor. Shortsie, Sprintern, Tryckarn och Vero dök upp 45 minuter före uppkast.

Alla spelare var koncentrerade och lite stressade. Före matchen var vi sammanbitna. Ingen pratade mer än de behövde.

För att kortfattat referera matchen kan jag säga att vi sprang.

Vi sprang och vi sprang och vi sprang.

Sedan spelade vi försvar som gudinnor. I första quartern gjorde Linköping endast fyra poäng!

Ringklockan for och flög överallt. Sprintern fick in 19 poäng på snabba uppspel. Vero tog emot alla pass hon fick. Lillcentern (nytt namn för dagen) som är en av lagets kortaste spelare tog flera returer och röjde under korgen. Fröken M behöll lugnet och sköt härliga skott. Scottie Pippen var alltid på rätt ställe och spelade underbart försvar. Tryckarn tryckte till motspelarna så de flög. Shortsie tog returer som om hon inte gjort annat i hela sitt liv.

Snus-Per och hans fru, Snusfrun, coachade oss med metodiskt lugn.

Vi vann ... igen. Den här gången blev slutresultatet 48-31.

Känslan när man vinner går inte heller över med åldern. Det är lika härligt och lika roligt som förr i tiden. Kanske till och med ännu roligare och häftigare. Den enda skillnaden är att det gör mer ont.

-Aj!

Matblogg

2007-01-18T21:34:00.000+01:00

När jag var yngre var jag inte ett dugg intresserad av att laga mat.

Jag hade en mamma som lagade jättebra mat, en farmor som hade recepten i huvudet och Gammelbästisens mamma som lagade gourmétmat.

Jag behövde inte laga mat och det var sällan som någon frågade om jag ville hjälpa till. Däremot gillade alla att servera mig mat för:

-Hon är ju så duktig på att äta!

Ja, duktig på att äta har jag alltid varit. Jag älskar mat.

När jag flyttade hemifrån blev jag tvungen att lära mig att laga mat till mig själv.

Det var ofantligt tråkigt, men efter ett tag kunde jag till och med variera mig. Tyvärr smakade all mat mexikansk tacokrydda. Det spelade ingen roll om jag lagade köttfärssås, fisk eller kyckling. All min mat smakade likadant.

Jag genomgick en smärre kris. Skulle jag bli som min mamma och hennes väninnor?

De o:ade och ah:ade över maten hos varandra och det slutade alltid med att min mamma (som var fröken) stencilerade upp matrecept, på spritdupliceringsapparaten, till alla i syjuntan. Recepten luktade gott och bokstäverna var lila.

Det nostalgiska minnet av recept fick mig att gå in i ett nytt skede i livet, jag började samla på recept.

Så fort jag ätit någonting gott hos en kompis bad jag om receptet.

Här är ett av de recept som jag har använt mig av i snart 15 år. Jag blev bjuden på denna paj hos min kompis Eva. Det var inte bara den trevliga festen, de många glasen vin och de snygga grabbarna som gjorde att pajen smakade gott.

Receptet har stått sig under alla år. Nuförtiden kan jag till och med variera pajen en aning. Har prövat med olika ostsorter (västerbotten är fin), olika gräddsorter och ibland har jag slängt i lite skinka eller broccoli. Allt funkar!

"Bästa ostpajen"

80 gram milda eller margarin (inte smör, men fråga mig inte varför)
1 ägg
3 dl mjöl
2 msk mjölk
1 nypa salt

Knåda ihop dessa ingredienser snabbt. Tryck ut degen i en rätt stor (rund) pajform. Det är svårt att misslyckas med denna deg.

Riv 4 hg ost (gärna grevé)
3 dl vispgrädde eller kaffegrädde
3 ägg
1/2 tsk salt
lite peppar

Blanda ihop denna röra och lägg i pajskalet.

Grädda i ca 25 minuter i 200*

Servera med en god sallad till.

Pajen brukar räcka till 4-6 personer beroende på hur hungriga man är. När Skotten ska äta får vi baka två.

Det är tur att man genomgår smärre kriser ibland och att man har matlagande kompisar.

Tack Eva.

"Bloggidé-torka"

2007-01-16T22:06:00.000+01:00

Har genomgått en period av "bloggidé-torka".

När jag gnäller om idétorka hemma hos Gammelbästisen bannar hon mig och säger att det bara är att skriva:

-Kom igen nu Bästisgrannen. Bara skriv! Du kan skriva om vad som helst!

Ja, det kan man. Kanske är det inte "bloggidé-torka"? Kanske är det någonting annat?

Nu för tiden ser mina dagar ut på detta vis:

Jag kliver upp på morgonen och släpar mig ut i köket. Efter att ha väckt mina barn äter vi frukost. Sedan går allt i rasande fart: påklädning, tandborstning, sökande efter vantar, mellisfrukt och packning av den för****ade gympapåsen som alltid försvinner emellanåt. Måndagmorgnar är värst; det är då jag upptäcker veckobrevet från fröknarna.

Tack och lov klarar barnen av det mesta själva nuförtiden. (Det var värre förr!)

Efter att ha virrat runt efter glasögon och jobbnycklar sätter jag mig i bilen och kör till jobbet. Jag jobbar på ett jobb där vi ska göra fler arbetsuppgifter med mindre pengar och få ett bättre resultat ...

Jag gillar mitt jobb, men i mina öron låter det ologiskt!

Dagarna på jobbet går snabbt. Jag trivs med arbetsuppgifterna som jag utbildade mig för att göra. Däremot har jag svårt för alla möten som vi måste ha. Det verkar som om mötena blir fler och fler för varje år. Allt oftare har jag med mig jobbet hem i ryggsäcken. Har jag tur kommer jag hem i tid.

Hemma igen aktar jag mig noga för att sätta mig i soffan ... då är det kört! De gånger jag satt mig ned i soffan har det varit svårt att komma upp igen. Jag undviker, om möjligt, den plufsiga, mjuka, stora soffan. Vid den här tiden på eftermiddagen/kvällen är det nämligen dags för middag.

Mellan klockan 18:00 och 20:00 går allting i rasande fart ännu en gång: läxor, middag, disk, en tvätt, kvällsfika, bok, tandborstning, läggdags för ungarna och sedan ... dvala ...

När klockan närmar sig 20:30 är alla fiffiga idéer väck, all kreativitet är som bortblåst och jag sjunker ned i den fluffiga, rymliga soffan.

Men Gammelbästisen har rätt, det är bara att skriva. Man kan skriva om vad som helst.

Regn, regn, regn ...

2007-01-10T22:22:00.000+01:00

Usch och fy!

Nu är jag trött på det här vädret. I Världsmetropolen regnar det hela dagarna. Allt är kolsvart, lerigt och fuktigt.

Jag har lera upp till knävecken varje eftermiddag när det är dags att gå hem från jobbet. Hur det går till vet jag inte. Jag jobbar inomhus!

Det är den 10 januari. Det ska vara minusgrader och snö. Snö, snö och åter snö.

Jag älskar när det snöar!

Uppdatering:
Regnet smattrade emot rutan - plötsligt blev det alldeles tyst. Jag slängde ett getöga ut genom fönstret och vad ser jag - snöflingor stora som lapphandskar.

Det snöar i Världsmetropolen. Jiiipiie!

Facit till "En är falsk, fyra är rätt"

2007-01-07T12:44:00.000+01:00

Oj, vad min lördagkväll blev annorlunda.

En "normal" lördagkväll brukar innehålla lite middagsmat med oss och Gammelbästisens familj. Sedan rusar hon hem och julkalenderbloggar eller funderar på morgondagens bloggtext. Själv hamnar jag oftast i soffan framför TV:n med fjärrkontrollen i högsta hugg.

I går kväll blev det ingen middagsmat med grannen. Hon satt som fastgjuten framför skärmen. Vid 19:00 ringde hon och vrålade:

- Nu måste du komma över och blogga. Det händer jätteroliga saker på bloggen.
- Näe, men jag sitter ju här och sla ... nej zappar, svarade jag.
- Kom nu din lata shetlandsponny ... du får mitt sista glas vin.

Sagt och gjort. Jag släckte stearinljusen och vandrade över gatan.

Vad kul det var. Jag hamnade också framför skärmen resten av kvällen.

Nu till facit:

1.
Jag är dotter till en länspolismästare och vet därför vad som är rätt och fel. Det kan i och för sig vara en definitionsfråga eftersom han numera är en glad pensionär. Så Kicki (som fullständigt fegade ur), Anne-Maj och Anna är välkomna hem till mig när de vill men de behöver inte städa. Jag gör en grym lax- och räkpaj.
2.
Jag har inte som mest gjort 41 poäng i en basketmatch. Här är alltså felet. Flinn satte huvudet på spiken. Jag var tvungen att gå in på hennes blogg och kolla om hon möjligtvis var basketspelande norrländska. 42 poäng är mitt poängbästa! Helt otroligt Flinn. Du vann! (Saom gissade också rätt.)
3.
Jag har hört ABBA live 1975. Det stämmer. Jag var elva år och ville se när ABBA uppträdde live i staden där jag bodde. Mina föräldrar var inte ett dugg intresserade av ABBA och de vägrade följa med mig dit. På kvällen när ABBA spelade smög jag ut och lyssnade ... Jag såg scenljuset lång bort där jag helst av allt ville vara. Åååh, vad jag ogillade mina föräldrar just då! Några gissade på ABBA: Gammelbästisen, En djefla man och Quid Vis. Egentligen var det synd att ni inte vann för ni är nog de enda som kan tänka sig att städa hemma hos mig. Ni kan också få paj.
4.
Jag har klappat Kungen på armen. Det är faktiskt sant. I samma stad som ABBA spelade, gjorde kungen ett besök. Han tog en promenad från Stadshotellet ned genom stadsparken. Halva staden stod uppradade utanför för att få se en skymt av honom. Min kompis och jag var smala och små på den tiden så vi ålade oss längst fram i ledet. När han gick förbi klappade jag honom på armen. Wow, jag rörde kungens kavaj. Det här är ju cirka trettio år sedan så det gick att röra honom. Som Rosmari säger är det en omöjlighet idag. Christina hakade på. Jag är glad att jag inte blev gripen.
5.
Jag har varit i Dallas och tittat på South Fork Ranch med Gammelbästisen. Den här var lätt om man läser Gammelbästisens texter. Jag sätter in en bonusbild på två hopplöst naiva svenskor.
Egentligen var vi inte intresserade av att titta på denna ranch men Gammelbästisens amerikanska familj insisterade på att visa sin "svenska dotters" kompis alla Dallas sevärdheter.

Vinnaren blir solklart Flinn. Välkommen till Världsmetropolen.

En är falsk, fyra är rätt

2007-01-06T20:00:00.000+01:00

Det här var ju jätteroligt. I hela bloggvärlden rasar denna lista av sanning och kånk... nej, jag menar osanning runt. Inspirerad (=kommenderad) av Gammelbästisen hänger jag på för skojs skull!

Gissa i kommentarerna vilken av dessa som är falsk.

Jag är dotter till en länspolismästare och vet därför vad som är rätt och fel.
Jag har som mest gjort 41 poäng i en basketmatch.
Jag har hört ABBA live 1975.
Jag har klappat Kungen på armen.
Jag har varit i Dallas och tittat på South Fork Ranch med Gammelbästisen.

De som gissar rätt får gärna komma hem till mig och städa mitt hus!

Matblogg från Världsmetropolen

2006-12-27T16:00:00.000+01:00

Om ni gillar lax och annat gott kan jag verkligen rekommendera den här kalla pajen från Coops receptsida. Jag blev bjuden på den på jobbet. Jag var fräck och lastade på två rejäla portioner. Sedan gick jag hem och lagade den själv. Den var lika god andra gången.

På nyårsafton ska Gammelbästisen och jag laga pajen till förrätt. Då ska vi lägga upp pajen i bitar på tallrikar i förväg så att pajen inte försvinner ner i Skottens mage.

Pajen ska räcka till åtta portioner men vi var fyra personer som mumsade i oss en hel paj här om kvällen.

Kall lax-och räkpaj 8 portioner ca 30 minuter + tid i kylen

Ingredienser

Pajskal:
200 g kavring
50 g smält smör

Dekoration:
100 g löjrom eller röd caviar
Citronskivor
Dillvippor

Fyllning:
150 g kallrökt lax i strimlor (småbitar)
200 g räkor (skalade och ev. hackade)
2 ägg, hårdkokta och hackade
2 avokador, i småbitar
1 liten rödlök, finhackad
1 dl lätt crème fraiche
3 msk lättmajonnäs
1 tsk citron, pressad
3-5 krm salt
0,5 tsk vitpeppar

Tillagning:

Skär kavringen i mindre bitar och fördela brödet till smulor i en matberedare. Smält smöret och blanda det med brödsmulorna. Tryck ut blandningen i en pajform, 26-28 cm i diameter. Ställ formen kallt. Blanda lax, räkor, ägg, avokado och lök med créme fraiche och majonnäs. Smaka av med citron, salt och peppar. Bred ut fyllningen i pajskalet. Pajen kan gärna stå och mogna några timmar i kylskåpet.

Den är verkligen god. Dessutom är pajen lätt att göra. Jag som inte är en fena på att laga mat klarade av att göra den

Annandagsrea

2006-12-26T20:36:00.000+01:00

I dag hade jag tänkt promenera med mina promenadpinnar. Solen skiner i Världsmetropolen.
Men av den tanken blev det inte.

Istället packades ett stycke tioåring och ett stycke plastmamma in i bilen ... det var ju rea på stan. Vi parkerade bilen i det lokala parkeringsgaraget och lade på många mynt. Här skulle det shoppas loss ordentligt.

Vi kastade oss in i butiken där det var halva priset på kappor och jackor endast idag. Plastmamman blev omedelbart ny ägare till en röd duffel. Jag gick runt och bläddrade bland alla kappor och jackor utan att lyckas hitta en enda som jag gillade.

Tioåringen hittade pennor, sudd, skrivbok och två Lasse Maja-böcker på rea. Jag gick runt och lyfte på skrivblock, böcker och pennor utan att hitta någonting.

Sedan blev det lite annat smått och gott för plastmamman och tioåringen. Jag gick runt och tittade och tittade, men nej, inte hittade jag någonting.

Mina armar blev längre och längre ju fler påsar det blev. Jag är en naturbegåvning i att bära kassar och andras handväskor.

Efter fyra timmars minglande med nöjda shoppare åkte vi hem. Själv kom jag hem tomhänt.

Det är tur att jag har mina promenadpinnar ... imorgon ska jag fylla händerna med stavar.

Tänk att promenera runt med dem i fyra timmar!

Promenadstavar

2006-12-25T23:42:00.000+01:00

Lite träning ...

Nu rullar jag fram ...

Köttbullar, prinskorvar, revbensspjäll, ägg, löjrom, skinka ...

Nu har jag fått ett par promenadstavar!

Idag tog jag en runda med mina nya promenadstavar. Det var kul. Om jag har tur så kan jag kanske få min Gammelbästis att promenera.

Hon vill bara springa. Men promenadstavarna är ganska fiffiga. De ska vara bra för pumpen. Pumpen vill vi träna.

Nu ska jag strax rulla ned för trappan.

Stora "julkomat"

2006-12-17T16:09:00.000+01:00

Finns det fler än jag som har hamnat i stora "julkomat"?

I dag hade jag tänkt baka pepparkakor, skriva julkort, plocka in lite granris, åka till Ikea och handla, julstäda och pynta.

Istället har jag inte ens kommit ur pyjamasen!

Träning

2006-12-11T23:17:00.000+01:00

Idag samlades vi för vår vanliga måndagsträning. Kanske var vi något mörbultade efter lördagens match. Men för min del var det inte mycket värre än vanligt.

Jag är lite mör efter en vanlig träning numera.

Jag glömmer att värma upp och sedan glömmer jag att stretcha. Nuförtiden tar det lite mer tid att återhämta sig.

"På min tid" var det inte riktigt modernt med uppvärmning och stretching. Det kom liksom på modet senare. När jag började spela basket var det lite mer "pang på rödbetan". Vi bytte om till röda eller blåa trosshorts och sedan körde vi järnet från början till slut. När träningen var klar slängde sig alla in i duschen med ludna ben och ekorrar under armarna. Sedan kunde vi cykla runt halva sta'n utan att det berörde oss.

Nu vill jag helst av allt ligga i soffan och zappa med fjärrkontrollen.

Men ikväll blir det inget zappande för jag måste slå upp alla konstiga ord och uttryck som jag hörde under kvällens träning.

Vi hade nämligen proffscoachen som tränare.

Det var kul, men jag kände mig lite trög och gammalmodig.

"Passing game", "splitta", "outsidespelare", "inside", "pick and roll" och några andra uttryck som plötsligt har ramlat ur hjärnkontoret.

Jag som bäst kommer ihåg när man bytte uttrycket "tvåtaktare" till "lay-up"!

Nu förstår jag varför min son undrade:

-Mamma, var du född när dinosaurierna levde?

Matchrapport

2006-12-10T11:11:00.000+01:00

Efter att ha varit nervös i tre dagar före matchen var det äntligen dags. Laget som vi skulle möta var Söderköping.

Bara jag hör namnet Söderköping får jag rysningar!

Sist jag spelade en match mot Söderköping var för två år sedan. Det är den värsta basketupplevelse jag någonsin varit med om. För två år sedan var Söderköpingslaget ett lag som siktade högt. De var unga, snabba, listiga och hade en rar (?) coach med värsta "vinnarskallen". Publiken (eftersom det var bortamatch) bestod av föräldrar och pojkvänner till våra motspelare.

Vi la väl i de två första poängen men sedan gick det utför. Vi var virriga, okoncentrerade, gamla, trötta och ... speciellt jag ... mycket otränade.

Söderköpingslaget helplanspressade oss tills det var 25 sekunder kvar av matchen. Då var vi tre spelare kvar i mitt lag. Resten var utfoulade. En av våra spelare låg under korgen med en stukad fot. En annan av våra spelare meddelade att detta var hennes absolut sista match. En tredje spelare bröt nästan näsan. Jag och mina två lagkamrater förflyttade oss i ultrarapid över basketplanen.

Då, med 25 sekunder kvar, hörde jag deras coach skrika:

-Okej tjejer, då backar vi ned.

Vi fick gliringar från publiken under hela matchen:

- Ska vi hjälpa tant upp på benen. Moahahahaha ...
- Är det PRO som har match. Fniss, fniss ...

Aldrig mer ville jag spela mot Söderköping.

Men, vid min ålder har man lärt sig att det där med "aldrig mer" kan ändra sig. "Aldrig mer" blir till ett "kanske" till ett "okej då".

I går var det alltså dags för Söderköping igen. Redan i omklädningsrummet blev stämningen okej. Motståndarlaget Söderköping bestod av ett litet (6 spelare), mycket långt, trevligt, basketintresserat gäng tjejer.

Det blev en rolig match eftersom Söderköpingslaget kan spela basket. De var duktiga och hade otroliga trepoängsskyttar. Vi var starka, mer fokuserade och hade tio hyfsat pigga spelare, så vi sprang sönder motståndarna.

Matchen slutade 76-37.

Här värmer vi upp i Gammelbästisens fräcka t-shirts.

Nästa steg i uppvärmningsprocessen är lite stretching för stela spelare!

Här mediterar vi och koncentrerar oss på matchen?

Här går skottet ned i korgen. Två poäng till oss.

-Tack för god match. När man har vunnit en match är det lätt att vara glad och tacka motståndarlaget för en bra prestation.

~~PS. Bilderna är lite konstiga för jag har redigerat dem själv i PC:n. Hoppsan!~~

PPS. Nu har jag redigerat bilderna på Mac:en. Det gick faktiskt mycket bättre förutom att jag råkade radera Gammelbästisens ihopsamlade information om morgondagens hemlisbloggare!

Här kan man läsa en annan matchrapport. Det är VBK som skriver.

Fredagkväll

2006-12-08T19:12:00.000+01:00

Gammelbästisen är på rymmen någonstans i storsta'n. Skotten är och jobbar. Mina barn sitter i köket och spelar bordsspel. De är sams.

Själv sitter jag vid datorn med en kluckande mage. Jag har hällt i mig en och en halv liter julmust. Oj, vad gott det är!

Med tanke på hur bra det smakar är det konstigt att jag bara dricker must till jul och påsk. Jag är som en lydig robot. Resten av året skulle det inte falla mig in att dricka must. Jag vet inte varför.

I våras, när vi kamperade hos Gammelbästisen, hittade vi en gammal oöppnad julmust i hennes stora skafferi.

-Vem vill ha julmust? ropade vi.

Barnen kom springande och likt gräshoppor försvann julmusten på några sekunder. Det föll mig inte in att ens smaka. Det var ju vår.

I Världsmetropolen är det inte direkt julvädersstämning. Ute är det kolsvart, fuktigt och allmänt sunkigt. Det är sällan som jag varit med om ett så kompakt MÖRKER. Men det är december och om några veckor är det jullov.

Då smakar det bra med lite must i magen.

Datorer

2006-12-07T22:44:00.000+01:00

Datorer är en krånglig pryl som jag inte riktigt har greppat ännu.

Ofta springer jag rätt över gatan och ropar:

-Hjääälp Gammelbästisen ... jag fattar ingenting. Nu har jag pajjat någonting!
-Jag har fipplat med knapparna och jag tror att jag har kraschat alltihopa!

Gammelbästisen är konsekvent och svarar:

-Ja, men Bästisgrannen ... alla fel som du råkar ut för beror på att du har en PC. Om du hade skaffat dig en Mac ... What can I say ... Det är ju inte första gången jag nämner det här. Moaaahahahaha ....

När "en Djefla man" råkar höra min klagan över krångliga datorer tittar han lugnt på mig och pekar på sin dator ... Mac (MacDonald?).

Undra om datorerna hos Gammelbästisen är skottar? Eller var det en populär äppelsort (McIntosh)?

Jag har ju redan en Mac(Donald) så jag tror att jag behåller min PC.

Men ... jag är enormt tacksam för mina Mackompisar rätt över gatan.

PS. Jag är gift med en skotte som tillhör klanen MacDonald, som inte har något med hamburgare eller datorer att göra.

PPS. En kul länk om man gillar basket.

Onsdagar

2006-12-06T22:09:00.000+01:00

Jag gillar onsdagar.

När jag kommer till jobbet på morgonen vet jag att när jag går hem för dagen är det endast två dagar kvar till helgen. Då har över halva arbetsveckan avverkats.

Torsdagarna är ännu bättre för då är det snart fredag.

Fredagarna är allra bäst ... då har jag hela helgen framför mig.

Lördagarna försvinner oftast i ett virrvarr av innebandyträningar, karateträningar och basketmatcher.

Söndagarna innebär ett visst mått av ångest eftersom det strax är dags för måndag igen. Helgerna går helt enkelt för snabbt.

Måndagarna är rätt okej. Jag tycker om mitt jobb. På måndagar känns det som om det finns gott om tid att hinna med allt som är planerat.

Tisdagarna går an, men lite trögt och långsamt känns det. Det är så många dagar kvar tills helgen.

Detta är logik enligt Bästisgrannen.

Träningsrapport

2006-12-05T23:11:00.000+01:00

Efter att ha legat nedbäddad med familjen ett tag var det dags för basketträning igen. Uppdressad i ny träningsoverall skuttade Gammelbästisen och jag in i hallen.

Vi var fjorton stycken idag. Det är fantastiskt. Tretton av dem var snabba, vältränade och hade huvudet på skaft. Den fjortonde, jag, hade lämnat konditionen och bollkänslan i sängen tillsammans med en hög snorpapper.

Ibland glömmer jag bort att jag uppnått en något högre ålder än de flesta i laget. Jag glömmer bort att ta det lite lugnt, eftersom basket är så himla kul. På fem minuter är jag 22 år igen och spelar derbymatch mot Överkalix.

Nu när jag sitter framför datorn kommer verkligheten plötsligt tillbaka.

Varenda muskel i kroppen värker. Lårmuskler, armmuskler, vadmuskler ... you name it ... alla dessa kroppsdelar gnisslar, pustar och stånkar.

Det får bli en tur till badrumsskåpet. Ipren får bli min kompis ikväll.

Men jag var himla tjusig i min nya overall ...

"Sjuveckorshostan"

2006-12-04T23:31:00.000+01:00

I dag är det måndag ... ljuva härliga måndag. Jag kunde kliva upp i morse utan att vara orolig för att inte kunna åka till jobbet.

Vi har drabbats av en mystisk förkylning som går under smeknamnet "sjuveckorshostan". Själv hade jag aldrig hört talas om denna hosta tills jag av ren utmattning ringde vårdcentralen förra veckan.

Efter några nätter med snor, slem och smärre uppkastningar var jag alldeles rubbad. Dessa nätter gick liksom i cirklar. Barnen höll på några nätter, de fick stanna hemma från skolan. Sedan var de friska och pigga. Dagarna gick ... sedan var det dags igen!

"Sjuveckorshostan" ... jag vet inte hur många veckor vi har hostat i min familj. Jag hoppas bara att detta var den sjunde och sista ...

Paltafton

2006-11-17T16:59:00.000+01:00

Ikväll är jag bjuden på palt tillsammans med VBK och Gammelbästisen. Palt, lingonsylt, mycket smör och mjölk. Mmm ...

Risken att jag får paltkoma är stor.

Uppdatering:

Här ska Gammelbästisen trycka in lite fläsk i paltsmeten.

Sedan trycker hon ihop de små liven och rullar dem till fina paltar. Sedan ska de kokas.

Mmm ... det var jättegott. Nu vill jag bara sova.

Basketmatch

2006-11-11T21:10:00.000+01:00

I dag var det dags för ännu en basketmatch. Jag trodde att vi skulle åka till Norrköping, men det visade sig att det var Linköping som var våra motspelare idag. Det är inte lätt att vara förvirrad och okoncentrerad.

Gammelbästisen stod och väsnades med bilen utanför mitt hus klockan 11:00 och i samma veva som jag klev in i hennes bil så var all världens misär bortglömd, åtminstone för min del.

Basket är den roligaste sporten jag vet, och mitt lag är nog det trevligaste lag jag spelat med på länge.

Basket rules!

Gammelbästisen äter frukost/lunch på väg till matchen i Linköping. Kaffe, macka och snack om livet. Vad mer kan man begära en lördagmorgon?

Gammelbästisen och Shortsie väntar på byte. Matchen är i full gång med snygga "moves" och endast två snabba uppspel. Vi var hur coola somhelst!

Vi var lugna, organiserade och ettriga. Precis som VBK instruerat oss att vara. Linköping försökte att stressa oss men idag gick det inte. Åldern och rutinen tar ut sin rätt ...

VBK, Sprintern, Rödluvan och alla andra blir här sms-informerade om segern i Linköping. (I samma omklädningsrum satt vi och deppade i våras när vi efter förlängning hade förlorat mot Visby med 1 poäng.)

Här är alla lirare idag. Vi vann mot Linköping med 20 poäng!

Helgnöje i Världsmetropolen

2006-10-16T16:27:00.000+02:00

Ibland försöker Gammelbästisen och jag göra saker i smyg. Det handlar oftast om saker som vi inte riktigt behärskar.

Gissa om vi blev förvånade igår, när vi tömde Gammelbästisens digitalkamera i En djefla mans dator.

NÅGON har tagit smygbilder på oss! Vi har paparazzis även i Världsmetropolen!

Nu är vi avslöjade och förnedrade. På helgerna tar vi ibland mikrofonen från Skotten och tränar på låtar som "That's What Friends Are For" och "We Are Family". Skotten är en hejare på att sjunga karaoke. Det är kanske inte vad folk skulle säga om Gammelbästisen och mig själv när det gäller sjungandet. Därför har vi gjort det i smyg ... under en längre tid ...

Vem sjutton har tagit bilderna?

Tam di dam la la la.

That's What Friends Are For ... raj, raj, raj

Detta måste vara: You're The One That I Want ... oh, oh, oh ... la di da ... hum di dum ... tra la la.

Fotnot (ur NE):
karaoke, en form av amatörframförande av populärmusik, som innebär sång till förinspelade instrumentala bakgrunder, ibland även till videoinspelningar.

Seriestart för damer B

2006-10-15T19:14:00.000+02:00

I morse studsade jag upp ur sängen kl. 07:30. Vår basketsäsong har startat och det var lätt att komma upp.

Riggade min perkolator full med vatten och kaffepulver, packade basketväskan och virrade runt några varv i huset på jakt efter min sport-bh. Strax efter klockan nio hittade jag äntligen en, av Gammelbästisen, gammal ärvd bh. Den fick duga.

Klockan nio skulle startskottet gå vid Gammelbästisens nitton år gamla Volvo. Här skulle spelas basket. Gammelbästisen var förvirrad och sprang in och ut ur huset på jakt efter olika saker. Volvon var minutiöst urstädad för första gången på nitton år. Till slut kom vi iväg, endast en kvart för sent.

Vi plockade upp premiärspelaren Hermann i farten och körde i rask takt till Världsmetropolens centrum, där resten av dagens spelare var samlade. Snabbt delade vi in oss i två bilar och drog iväg mot Motala där säsongens första match skulle spelas.
Här står vi pirriga och nervösa inför säsongens första match mot Motala.

Jag älskar basket av hela mitt hjärta, men dessa matcher ute i Svealand och Götaland är så mycket mer än bara basket ...

I bilen löser vi världsproblem, jag som är norrländska ser platser som jag aldrig sett i hela mitt liv, jag får en hel dag med vuxna människor som inte begär någonting av mig förutom att prestera litet på basketplanen. Vi träffar nya människor, vi hittar nya toaletter och ser märkliga ting.

Det är helt enkelt skitkul.

Presterade jag någonting?
Jepp, fyra poäng, tre foul och några skratt. (Man är ju trots allt 42!)

En ny toalett som jag aldrig sett förut. Den var välstädad och luktade okej. Dessutom hade den fått pris för bästa toalett 2005!

Ett annorlunda omklädningsrum som förmodligen ska få ett nytt Nivellgolv? (Se Gammelbästisens rapport på EB:s sajt.)

Laddade damer som koncentrerar sig. Observera de nya matchställen, där det står Damligan på bröstet. Vi växte en halvmeter minst!

Vi vann med 37-72!

Matblogg

2006-10-05T19:23:00.000+02:00

Jag tänker också bli matbloggare. För att inte lägga ribban för högt så börjar jag med mitt första recept som är ganska enkelt.

Detta recept inmundigades under en gourmetafton hos Gammelbästisen. (Gammelbästisen hävdar å det bestämdaste att hon aldrig skulle servera denna rätt till sina telningar).

Recept:

Stek en djupfryst hamburgare i lite olja

Salta och peppra med måtta

Vispa vaniljvisp

Häll över hamburgaren

Jahapp, vem gillar detta recept?
Prova på en treåring.

Receptet gav stående ovationer ...
Biff a la Lindström avec sauce à vanille.

Akilles häl

2006-10-03T20:37:00.000+02:00

Istället för att läsa på om Iliaden och Odysséen hamnade jag hos Gammelbästisen nu på tisdagskvällen. Vi hade tänkt dela på livets sorger och glädjeämen över ett glas vin.

Uppenbarligen var det inte endast min granne och jag som var sugna på ett glas.

Mitt i vårt samtal blev vi invaderade av ett gäng bananflugor som verkar föröka sig i samma takt som vi dammsuger upp dem!

Bananflugorna har med list och mod intagit Troja. De använder dessutom vinet som Medelhavet. I glasen ligger de och simmar omkring som akajernas söner.

Undra vad Dionysos skulle tänka?

Akilles kämpar med sitt svärd.

Sagt och gjort!

2006-09-22T09:23:00.000+02:00

Torsdag

2006-09-21T16:32:00.000+02:00

Man kan ju inte vara annat än nöjd över att det är torsdag igen. Det betyder att det är fredag imorgon och helgen stundar.

Här i Världsmetropolen skiner solen och det är åtminstone 18 grader varmt. Ännu en gång har vi blivit inbjudna till Gammelbästisen på middag. Att bo här är som att ha en egen restaurang rätt över gatan!

-Skotten, vad ska vi laga för middag idag?
-Äsch, vi äter ute ikväll va?
-Okej, jag kollar vad Gammelbästisen ska laga för mat ikväll.

Eftersom gårdagens basketträning var så hård med ruscher, hopp, bollbehandling och otäcka övningar signerade VBK, ska jag beställa pizza med extra mycket ost och salami.

Middag

2006-09-14T17:30:00.000+02:00

Saker att vara nöjd med torsdagen den 14 september.

Jag kom hem trött och seg efter en dag på jobbet. Nuförtiden, eventuellt åldersrelaterat, är jag det för det mesta. Åtminstone under veckan.

Väl hemkommen ser jag att Skotten har städat hela garaget! Nöjd!

Går över till Gammelbästisen för att utbyta dagens händelser. Blir inbjuden på spagetti och köttfärssås. Nöjd!

Vad mer kan en seg 42-åring begära.

Nu stundar en träningsmatch mellan Eskilstuna Basket och Örebro.

Livet är komplett!

Gammelbästisen står och lagar spagetti och köttfärssås just i detta nu.

Upphittat!

2006-09-11T16:39:00.000+02:00

Saker börjar dyka upp i mitt hus, saker som varit nerpackade i flera månader.

I går kväll hittade jag min stora svarta dagbok som jag inhandlade i huvudstaden förra året. I ett försök att bli positiv skrev jag då ned allt som jag var nöjd med under dagen. Nästan som en blogg ... fast på vanligt vitt papper som ingen annan läste.

Sedan tog visst inspirationen slut någon gång i februari när besiktningsmannen upptäckte ingjutna spikreglar i betongplattan. Den svarta dagboken försvann och dök inte upp förrän igår.

Kanske är det dags att hitta alla bra saker som händer varje dag. Igen.
I dag t.ex. är jag nöjd över att jag kan gå förbi min f.d. rabatt utan att bryta ihop. Så här vackra blir rabatter om man lämnar dem ifred i ett halvår. Nästa vår ska den bort. Sand, grus och stenar blir vår nya melodi.

Fredagkväll

2006-09-08T20:13:00.000+02:00

Bloggeriet är komplicerat. Egentligen vill jag blogga varje dag ... men det fungerar inte. Livet rusar liksom på. Jobbet pockar på, barnen vill saker och behöver hjälp, huset behöver städas ... det blir liksom inte alltid som man vill.

Men ... jag gillar bloggen och jag slutar inte.

Vad jag hade tänkt ...

2006-08-27T21:33:00.000+02:00

Ofta har jag redan före helgen tänkt ut och planerat lördagen och söndagens aktiviteter. Allt som jag inte hinner under veckan tänker jag att jag ska hinna under helgen.

Varje söndag sitter jag där och känner mig misslyckad för att jag inte gjort ett enda dugg av vad jag förutsatt mig att göra.

Hur korkat är inte det?

I eftermiddags satt jag mig ned och funderade ut vad jag faktiskt lyckats med under helgen istället. Det blev genast mycket trevligare:

Jag och Gammelbästisen lyckades med tre kulinariska middagar. Vi lyckades också att hitta fyra roliga kokböcker på Världmetropolens bästa loppis. Jag lyckades plantera tre blomlådor med höstblommor. Jag lyckades införskaffa mig en ny mobiltelefon och lära mig hur den fungerar. Jag lyckades med att skjutsa och hämta sjuåringen i tid till hans klasskompis kalas. Jag lyckades laga lunch två dagar i rad. Jag lyckades med att dricka några goda glas vin. Dessutom hann jag med ett bröstkalas för första gången i mitt liv.

Min nya lilla mobil i en av mina höstplanteringar. Bilden ÄR arrangerad.

Vad lyckades jag inte med den här helgen? Hm ... jag klippte aldrig häcken och rensade inte alla rabatter från ogräs, jag plockade aldrig in mina äpplen och kokade inte äppelmos och jag läste aldrig den där boken som jag borde läsa för att det är bra för jobbet.

Grenarna dignar av äpplen och trädet behöver hjälp!

Vår häck behöver en frisör!

Korvvulkan och kladdkaka

2006-08-25T15:32:00.002+02:00

Under sommarlovet levde vi utan datorer, dvd-spelare och videoapparater. Plötsligt blev barnen tvugna att hitta på andra saker än att sätta sig vid elektroniska apparater. Av någon märklig anledning hamnade de ofta i köket. Här är en av sommarens mer märkliga anrättningar ... en korvvulkan!
Potatismoset är vulkanen, korvbitarna är lavastenar, ketchupen är varm lava och äppelbitarna är större lavastenar från Australien, enligt kocken.

Kladdkaka med grädde, jordgubbar och bananer. Mmm ... den här smakar jag gärna på igen. Tyvärr tappade denna kock intresset efter första gången.

I morse hittade jag en gammal våg i källaren på jobbet. Den visade ju helt fel. Hm ...

Skolstart

2006-08-21T22:06:00.000+02:00

Idag var det skolstart här i Världsmetropolen. Mitt yngsta barn började första klass.

Hm, det betyder att jag inte är småbarnsmamma längre. Fort var det gjort!

Det är värst vad tiden går snabbt nuförtiden. Jag hinner inte riktigt med i svängarna.

Bloggpicknick!

2006-08-20T21:53:00.000+02:00

Så här såg vi ut under champagnedrickningen i eftermiddags!
Eftersom det är Gammelbästisen som har tagit bilden så är jag faktiskt med här bland de andra. Ni som vet var: ssccchhh!

Dom här var där:
Stationsvakt
Bästisgrannen
Lotten
Christer
Otroligt rimligt
Julia
Anna
Sally Klee
Kista Chic

De sju frågorna

2006-08-16T16:53:00.000+02:00

Ja, jag faller för Gammelbästisens frågor!

1. Min mamma …
kunde rita, var nog den snällaste mamman i universum, kunde baka bullar, tog hand om alla andra barn i området och bakade bröd på fredagarna, när jag kom med alla mina lagkompisar efter träningen. Hon var helt enkelt en yrkesarbetande bullmamma. Som dog i cancer redan 1989.
2. Min mormor …
var ännu snällare än min mamma. Hon födde sex barn och genomled två missfall. När jag tänker på änglar, ser jag min mormor framför mig. Mormor luktade alltid gott och hade världens längsta hår uppsatt i knut. Jag och min kusiner brukade be henne släppa ut håret ibland. Det gick ända ned till knävecken, tyckte vi. Tillsammans med henne fick man hjälpa till att laga mat, diska och städa. Det var riktig lycka det. Hon dog även hon ganska ung, fast av "svagt hjärta".
3. Min morfar …
var kyrkoherde. Jag var lite rädd för honom för att ... ja, för att han var en man av sin tid. Han åt fil med pressad vitlök på varje morgon och körde bil konstant för fort. (Tävlade på grusvägar – körde någon om honom, körde han ikapp denne och körde om.) På sin fritid målade han. Han hade en egen ateljé i sitt hus där vi barnbarn INTE fick gå in och störa. Om vi hade tur kunde vi bli inbjudna på en titt. Utanför sin ateljé hade han buntar av tidningar som han samlade på för att sedan leta fram intressanta artiklar i för att klippa ut.
4. Min pappa …
är en f.d. arbetsnarkoman, numera livsnjutare (Gammelbästisen säger att det heter sybarit) som hjälper mig med golvläggning, husmålning och kompostgrävning. Han är en mycket duktig pistolskytt och skidåkare, numera även skicklig fiskare. Självlärd byggare, stolt över de fem hus i olika storlekar som han har byggt med sina egna händer. Stolt hundägare till fru Karlsson.
5. Min farmor …
var tornedaling med en tuff uppväxt bakom sig – hon var ett av nio syskon. En gång berättade hon hur hon hade fyllt sina skor med halm för att hålla värmen om fötterna. Hon lagade god mat och goda kakor utan recept och gnällde aldrig någonsin, inte ens när hon fick båda sina ben amputerade. Hon hade egen caférörelse i Umeå och varken rökte eller drack ... och blev 89 år.
6. Min farfar …
lärde jag aldrig känna, han dog av leukemi när min pappa var 2 år. Han var åkare med egen häst, och körde t.ex. ut grus ... om folk ville att han skulle köra ut grus. Hästen hette Brunte. Ibland jobbade han som andrekust åt brandkåren i Piteå.
7. Jag ...
är en galen vindrickare med ett numera arsenik- och kreosotfritt hus! Nu vill jag måla, spela basket och dessutom lära mig att spela golf.

Målning

2006-08-12T14:28:00.000+02:00

Solen skiner, himlen är blå ...

I dag är det den stora målardagen. Gammelbästisens 500 kvadratmeter ytterpanel ska målas lökgul.

Det målas, äts chili con carne, dricks lite öl och pratas. Tänk att det kan vara så kul att måla. Dags att koka kaffe.

Alla hjälper till - stora och små.

Nu är klockan 17.25.

Hela dagen har det målats. Nu finns det färg på ytterväggar, dörrhandtag, köksgolv, kranar, toalettsitsar m.m.

Den lökgula färgen återfinns även på kläder, i hår, på armar och ben. Själv lyckades jag bli fastmålad i stegen. Det blev ganska kladdigt när jag målade. När jag skulle ned satt armen fast i ena steget.

En härlig fot att rengöra senare ikväll.
Gammelbästisen har snyggaste stilen som vanligt när hon jobbar.

Saftkok

2006-08-10T23:59:00.000+02:00

Efter middagen hade jag tänkt gå över till Gammelbästisen för att kolla läget. När jag kom hem efter första dagen på jobbet stod det nämligen en soffa på trottoaren.

Men förvirrad som jag kan bli började jag plocka in mina vinbär istället. De såg en aning ledsna ut där de satt i klasar. Jag har inte plockat in mina bär på fyra år så jag skyller det på hettan.

Det blev några liter röda vinbär, 20 hallon och några liter svarta vinbär.

Min andra granne, som hade plockat in sina bär för flera veckor sedan, hastade in för att hämta sin bärkokbok. Jag hade inte riktigt koll på hur mycket det skulle vara av allting om mina, något övermogna, bär skulle förvandlas till saft.

Hela kvällen har gått åt till att koka saft och att städa upp. Efter tre timmar vid spisen såg det ut som ett slagfält. Det var röda stänk i hela köket och mina händer såg ... blodiga ut.

Men saft blev det. Fem liter ...

Vyer

2006-08-09T17:31:00.000+02:00

Så här på min sista semesterdag, sittandes i Gammelbästisens vardagsrum, tänker jag tillbaka på den härliga sommaren som varit.

Vy från stugan. Här finns det gädda!

Vy från vackra Sverige. Här finns också gädda!

Vy från trädgården. I det här paketet hoppas jag att det inte ligger någon gädda!

Tillbaka i Världsmetropolen

2006-08-08T12:26:00.000+02:00

Från att ha levt med trådlöst nätverk i två månader hamnade jag i ett trassel av trådar under semestern. Det var inte trådlöst utan ... hm ... löst med trådar. Till slut gav jag upp och levde datorfritt i flera veckor uppe i Norrland. Det gick det med.

Städning, tvätt, uppackning, utrensning ... vi är tillbaka i Världsmetropolen. Livet börjar så sakta återgå till det normala.

Tvätt, utrensning, uppackning och städning ... oj, vad roligt?

Fler bilder från huset

2006-07-15T19:57:00.000+02:00

Visserligen är jag inte hemma, men Skotten är det. Och han fixar och trixar så att det ska bli vackert tills jag åker hem igen.Skotten dansar trolleridans framför strykbrädan som ska förvandlas till en kamin.
Skotten njuter av boksamlingen i vardagsrummet. (Not! Han längtar efter whiskyn i jordglobsbarskåpet.)
Köket. Need I say more? Kolla kylen och frysen i högersidan. Kolla spisen. Kolla skåpshandtagen. Kolla bordet: Gammelbästisens familj får plats hemma hos oss numera!

Fiskelycka

2006-07-14T13:17:00.000+02:00

Inspirerad av gäddan som jag fick för några dagar sedan, i en sjö mellan Världsmetropolen och den lilla norrländska Byn, skruvade jag ihop mitt kastspö. Jag hade precis kommit tillbaka till stugan.

Jag gick ned till min vanliga plats på bryggan där jag stått och kastat i två år utan att få den minsta lilla känning.

Efter tre kast ser jag något mörkt under vattenytan. En fisk! Jag tror att jag skrek, för barnen kom rusande.

Utan håv lyckades jag slänga upp gäddan på stranden. Detta är resultatet av mitt andra napp i sommar.

Om någon har ett bra recept på gädda tar jag tacksamt emot det.

Storfiskaren

2006-07-10T18:45:00.000+02:00

En dag fick jag för mig att jag absolut skulle börja fiska. Jag har vuxit upp vid havet och bott större delen av mitt liv vid olika hav, men jag har aldrig fiskat.

Eller ... jo, jag har väl fiskat om jag har varit tvungen.

För två år sedan stod jag i den lokala sportaffären i den lilla norrländska byn där jag bor ibland om sommaren. Jag vandrade runt i lokalen så där som man kan göra när man är ledig och inte riktigt vet vad man är ute efter. Förmodligen letade jag efter billiga basketskor.

Plötsligt stod jag framför mitt fiskespö. Jag vet inte vad som hände men jag visste att jag måste köpa det.

Det var verkligen underligt, jag som aldrig gillat att fiska. Tjugo minuter senare stod jag utanför den lilla sportaffären med ett nytt kastspö i handen. Det var förpackat i en vacker, vinröd, avlång tygpåse. Fiskespöet var förmodligen lika förvånat som jag.

Jag åkte omedelbart hem till stugan i alldeles för hög fart och skruvade ihop delarna (två stycken).

Efter denna händelse har jag kastat och kastat och kastat med mitt spö.

Om jag har fått napp?
Näe, inte förrän igår. Men som man kan säga ibland ... den som väntar på någonting gott ...

Perkolatorn flyttar hem, men jag åker norrut

2006-07-06T11:27:00.000+02:00

Sladdar, elektronik, telefoni är inte mina bästisar. Sedan drygt en vecka har vi bott i vårt nygamla hem där sladdar blivit kapade, uttrasslade, borttappade och återfunna. Precis som i min hjärna har det varit ett virrvarr.

Nu flyttar perkolatorn hem, den enda manick med sladd jag kan med och kan koppla.

Om några minuter åker jag mot nordligare breddgrader för att se om det går att koppla ihop mina egna hjärnsladdar.

Jag ska köra cirka 82 mil på två dagar. Stöket lämnar jag åt Skotten för nu ska här badas, fiskas, snickras och laddas batterier. I vår familj är det nämligen Skotten som är den ordningsamma medan jag spiller, dräller, drar fram saker och luktar på blommorna.

Gammelbästisen och jag kan spela basket, tapetsera, sätta upp lister, bygga garderober, köra bil, snyta näsor, klippa naglar, stryka gardiner och lite annat, men att få ordning verkar omöjligt. Nu åker jag och ser till att få ordning på datoråbäket i stugan. Modem! Hurra!

Köket

2006-06-28T23:37:00.000+02:00

Klockan närmar sig midnatt och vi ska sova hemma inatt. Men här sitter jag hos Gammelbästisen och bloggar ... för vi har ju varken bredband eller vita knädatorer.

Jag kommer att jobba mycket dagarna som kommer. Det måste putsas fönster, skuras väggar och golv, flyttas möbler, ställas i ordning, skruvas in skruvar och allt möjligt konstigt.

Hur konstigt det än låter så är bloggen en av anledningarna till varför jag har lyckats hålla humöret uppe. Det har varit en märklig period i mitt liv som har blivit en positiv upplevelse tack vare Gammelbästisen, bloggandet och era kommentarer. Jag tar en kortare paus i bloggandet för att fixa i ordning det sista med huset.

Jag hoppas att vi snart hörs igen.

/Gammelbästisen

Köket den 11 maj, spikreglarna är synliga, lukten är fruktansvärd.

Köket i början av juni. Nya masonitgolvet är lagt.

Köket ikväll, med nytt golv och utan skåpluckor. Kunde inte hålla mig utan slet fram bordet och lade på duken. Jag anar hur det kommer att se ut när allt är färdigt!

Gammelbästisen

2006-06-28T00:07:00.000+02:00

För släktingar, vänner och bekanta som tror att Gammelbästisen bara jobbar med mitt hus (och är lite oroliga för henne) så lägger jag in denna bild.

Hur hon får dygnets tjugofyra timmar att räcka till vet inte ens jag, men lite tid för att jobba får hon ihop trots allt.

Jag som bott med henne i flera veckor börjar misstänka att hon har superkrafter. Det är därför hon nu måste bygga en garderob istället för en telefonkiosk (Clark Kent, ni vet, han som blir Superman).

En vanlig dag på jobbet - modeblogg

2006-06-27T22:31:00.000+02:00

Eftersom vi levt hos Gammelbästisen i snart två månader jobbar hon i alla lägen för att vårt hus ska bli klart.

Här är hon iförd en vacker prinsesskrona som hon bar med grace en hel eftermiddag. Det röda t-shirten har hon levt i de senaste dagarna och av detta kan vi konstatera att den är av ypperlig kvalitet och absolut luktfri efter flera hårda arbetspass. (Hon använder sig även av, den numera berömda, blötsvampsspacklingstekniken.)

Själv är jag iförd min sedvanliga Sverige-t-shirt. Den hade en vacker gul färg med blå inslag. Numera kan även vita inslag skönjas på flera ställen. Vad gäller den luktfria sorten som används av Gammelbästisen kan vi tyvärr meddela att detta inte gäller för denna typ av t-shirt. Tröjan har på eget bevåg krypit iväg till tvättkorgen. (Vad gäller min teknik kan jag säga att bilden är arrangerad!)

Vi jobbar och sliter för att få allting klart. Förstärkning i form av föräldrar har kommit hit från norr. Nu är golvet på väg!

Tapetsering

2006-06-25T22:26:00.000+02:00

År 1984 kom en film som hette Karate Kid. Miyagi-läraren låter sin adept – Daniel – måla ett hus för att träna in rätt karaterörelser.

Jag tänkte på den där filmen hela dagen medan jag stod och målade panelen i trappan. Daniel skulle upprepa några ord medan han målade. Det var som fördömt att komma ihåg uttrycket. Jag fick bara fram wax on, wax off, som ju var orden som Daniel upprepade medan han vaxade Miyagis bil, inte hus.

Tänk om Miyagi hade varit min lärare – då hade jag varit en fullfjädrad Karate ... tant.

Vilken tur att Gammelbästisen kom och räddade mig på eftermiddagen. Då blev det tapetsering i den högre VM-klassen. Nu är hela nedervåningen tapetserad förrutom där tapetrullarna tog slut. Gammelbästisen är inte bara bra på att skriva – hon kan tapetsera också. Hon är som ett Kinderägg – tre önskningar i en – mamma, redaktör och tapetsör (äsch målare är man ju, men det låter inte lika bra).

Sovrummet i början på maj.

Gammelbästisen är ett Kinderägg.

Midsommarafton

2006-06-24T01:08:00.000+02:00

Jag återkommer med utförligare och mer ingående rapporter. Tills vidare:

Gammelbästisen mår bra efter en dags tapetserande.

Ska du verkligen äta upp mig?

2006-06-22T00:21:00.000+02:00

Tolvåringen i kollektivet gjorde en skinkmacka efter basketträningen. Den såg lite rolig ut, tycker jag.

-Buuhuu, ska du verkligen äta upp mig?

Nästan nytt badrum

2006-06-21T22:46:00.000+02:00

I morse kom rörmokaren. Efter några smärre problem i tvättstugan (inredningen passade plötsligt inte in) satt han igång med badrummet. Tjoff, bang, psssft - så var rören lagda och inredningen uppsatt. Vad fort det går när man vet hur man gör.

Här är vårt gröna badrum. Jag gillade det mörkgröna kaklet men inte den avocadogröna inredningen. Det är badkarskanten som står lutad mot väggen. Fina saloondörrar - eller inte...

All inredning är utriven och betongplattan är blottad.

Gammelbästisen stryker runt dörröppningen för att kolla in verktygen.

Titta, snart kan vi gå på toaletten igen. (Jodå, Gammelbästisen har toaletter i sitt hus.) Badrummet ser lite beiget ut. Det ska bli roligt att fixa till det när allt är klart.

Uppdatering

2006-06-21T10:02:00.000+02:00

Mitt liv har kretsar kring byggvaruhuset, huset och fotbolls-VM de senaste dagarna. Har bestämt mig för att kombinera det hela med en liten VM-utstyrsel. Jag har mitt armband och min t-shirt när jag jobbar i huset.

Matcherna klarar jag inte av att titta på eftersom det alltid går dåligt när jag själv sitter och tittar. Nervös blir jag också så naglarna ryker (naglar är bra att ha när man ska krafsa bort tapeter).

När England gjorde 2-1 gick jag över och målade panelen under trappan. Det var bra gjort eftersom Sverige i slutminuterna kvitterade.

Friden i kollektivet är återställd. I dag har jag en fungerande Gammelbästis som ska hjälpa mig att måla.

Nu är alla kvisthål lackade.

Första lagret färg är påkladdat.

Hjääälp, nu e det dags igen.

2006-06-20T18:14:00.000+02:00

Matchdagen spenderas med en mycket nervös och retlig Gammelbästis. Bäst att ta fram bomullshandskarna. Här gäller det nämligen att ta det varligt. Inga hastiga rörelser. Inga burdusa skämt. Allt kan misstolkas till Englands fördel.

Olle försöker få kontakt eftersom färg ska inhandlas till ett stort trähus. Han blir omedelbart missförstådd.

-Vad då blå och röd och vit? Hejar du på England va? Vänta du tills Skotten kommer hem. Jag ska minsann säga att du ääälskar England. Vill du att Sverige förlorar ikväll?

Jag frågar försiktigt om det går bra om vi tar den gamla Volvon till byggvaruhuset.

-Vad då gammal? Tycker du att Sveriges lag är gammalt. Du är ju en dinosaurie jämfört med svenska fotbollslandslaget. Vill du också att de ska förlora ikväll? Du får absolut inte smaka av MIN öl. Vänta bara tills Skotten kommer hem, han ska få öl för han är den enda som förstår.

Byggvaruhuset är avklarat, färgen (gul) blev inhandlad och jag fick tag i de saker som jag behöver till mitt hus.

Nu är det tre timmar kvar innan avspark. Gammelbästisen är mer eller mindre okontaktbar. Hon går omkring som en tidsinställd bomb med en nytryckt t-shirt (när hann hon med det?).

Snälla Sveriges fotbollslandslag - kära ni - vinn ikväll va!

No more bitterness

2006-06-19T21:03:00.000+02:00

Okej, nog med bitterhet. Jag och Gammelbästisen ville ändå inte åka till Frankrike och bo på slott. Vi har inga kläder för den typen av semester när vi kom att tänka på det.
Vi tog Aequinoxia på orden och fixade en fransk afton på Gammelbästisens nyoljade altan.

Olle och jag åkte iväg och köpte ett gott franskt rödvin som passade bra till ostarna. Några goda baguetter, skivade tomater, päron och vindruvor förgyllde måltiden. Till allt detta serverades en god potatis- och purjolökssoppa.

Min sjuåring sa att detta var hans lyckodag med den bästa maten och det bästa sällskapet.
En tår av lycka trillade ned för min kind när ingen såg.

God frukt som nu är ett minne blott. Tack för det goda vinet, Ami, hälsar Gammelbästisen.

Bitter ... moi?

2006-06-18T19:56:00.000+02:00

I går började vi ett – åtminstone för tillfället – ganska tröstlöst arbete. Nu är det dags för tapetborttagning, spackling och målning av taken. Jag tror att jag svor 48 gånger över dem som sålde oss huset. Jag var så förba***d, för jag tänkte på Frankrikeresan som vi skulle ha varit på just nu. Istället stod jag uppflugen på en gammal brun pinnstol och försökte få bort kökstapeten med en spackelmojäng.

Min Gammelbästis satt fast i ett skruvstäd rätt över gatan med sju barn. Min bitterhet fick fullt utlopp när nästa tanke blev att för den här summan pengar, som allt detta kommer att kosta oss, hade vi alla (Gammelbästisens och min familj) kunnat åka till Frankrike och bo på slott och dricka goda, dyra rödviner i säkert tre veckor. Förmodligen med ett stopp på Euro Disney också.

Jag kokade, hyperventilerade och använde mig av mindre vackra ord under några timmar. Visst får man vara lite bitter ibland? Morr!

Mannen på taket 2

2006-06-17T20:21:00.000+02:00

Utrustad med cykelhjälm och kamera besteg Olle, inspirerad av Skotten, taket. Här skulle det tas bilder av kajorna som bor i skorstenen. Kajorna kröp ihop och ville inte alls vara med på bild så det blir en bild av Olle istället.

- Tittut alla pippifåglar, här kommer farbror Olle med kameran.

Fotbollsmatchen

2006-06-16T10:42:00.000+02:00

I kollektivet är vi inte alla lika intresserade av fotboll som Gammelbästisen och Skotten. De är besatta, okontaktbara och fullständigt absorberade av matcherna. Men, som det kollektiv vi är, så hjälper vi gärna till att komma i stämning.

I går eftermiddag tillagades en VM-kaka av tolvåringen och nioåringen. En underbar vanlig kladdkaka med jordgubbar och pudrat florsocker.

Sedan tillreddes en VM-inspirerad paella av Gammelbästisen. Mums! Middagen avnjöts med citronvatten och ett hyfsat lådvin.

När matchen drog igång var stämningen på topp. Små skålar med popcorn cirkulerade runt bland åskådarna under första halvlek. När popcornen tog slut tröttnade de flesta av den yngre publiken och de gick och la sig utan knot.

När jag, efter några minuter in i andra halvlek, insåg att Sverige skulle förlora om jag fortsatte att titta på matchen så gjorde jag det enda rätta ... jag gick också och la mig. Det slår banne mig aldrig fel!
Samtidigt som Ljungberg nickade in ett - noll, låg jag i djup dvala och märkte som vanligt ingenting.

-MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!!!

Jättevallmo

2006-06-15T10:31:00.000+02:00

Här om dagen bestämde vi oss för att ta bort ett litet vägghängt skåp i tvättstugan. Eftersom vi ska sätta upp väv på väggarna verkade det lite besvärligt att tapetsera runt om. Sagt och gjort, skåpet blev nedskruvat och inlastat i garaget.

Men tittut ... kolla vilken tapet som satt bakom skåpet! Den är ju hur cool somhelst, tycker jag.

Denna bit på ca 70 x 50 cm uppenbarade sig.

Är det någon som vet vad det här är för blomma? Jag tycker att de påminner om mina jättevallmo som jag har i min trädgård även om bladen inte stämmer.

Jättevallmo i min trädgård.

En till.

PS: En rolig blogg (VBK) om man vill läsa om kollektivet sett utifrån.

Shopping

2006-06-14T22:41:00.000+02:00

Eftersom Gammelbästisen och jag hade tittat på väderleksrapporten, skuttade vi in i bilen och fräste iväg till affären med de fyra versalerna i loggan, mitt under värsta högsommarvärmen. Himlen var blå, solen strålade och temperaturen var hög.

Temperaturen i bilen var också på topp för det kändes som att vi var på rymmen. Skotten var på jobbet, Olle satt djupt försjunken över datorn, de minsta var på dagis och de större var på dagläger i skogen. Dessutom var diskmaskinen, tvättmaskinen och dammsugaren på möte och hade inte tid med oss.

Det var som förr i tiden när vi hundralappade ner till Stockholm och spenderade 100 kronor under en hel vecka. Vi levde på pasta, ketchup och chips och hade otroligt kul. Vi hade ungefär samma ekonomiska situation idag, men ibland får man trolla med knäna även om det blir lite surt efteråt.

Kul var det och vi kom hem med två potatisskalare, tre toalettrullehållare, en äggklocka, tre slevar och två dörrhandtag. I grannbutiken inhandlade vi också sju billiga plastspadar, två paket ätpinnar, ett sopset och billiga blommor till toalettinstallationen.

Gammelbästisen och jag kände oss otroligt välplanerade, för när vi kom ut på parkeringen ösregnade det.

Nu är installationen lite mer färgglad.

Om vi bygger på en våning till skulle det här köket passa finfint.

Rara byggare

2006-06-13T21:39:00.000+02:00

I morgon lämnar mina rara byggare mitt hus. De har slitit, trixat, bänt, hoppat, skruvat, spikat, lyft och grejjat med sjuttiotalsvillan. Jag har inte avundats dem en enda gång. Svetten har lackat, snusen har spottats och varje dag har de gjort nya framsteg.

Gammelbästisen och jag har sprungit in och ut nästan varje dag. Hon har beundrat och klämt på verktyg, jag har gått omkring och oooat och aha:at. De har med stort tålamod besvarat alla frågor och svarat att:

– Näe, det är inget problem.
– Ja, det är klart att det går att riva den där väggen. Bestäm du.
– Jo, det där är en domkraft och där har du en dammsugare i jätteformat.
– Det där verktyget heter ... det används till ...
– Om vi gillar bullar? Det är klart!

Bullar blir det inte i morgon ... då blir det gräddtårta med jordgubbar.

Jag kommer att sakna dem.

Det här är mitt kök i början på maj. Vi har just upptäckt ingjutna spikreglar i hela betongplattan.

Ingjutna spikreglar i hela betongplattan.
Ingjutna spikreglar i hela betongplattan?
Ingjutna spikreglar i hela betongplattan!

Inte bara ingjutna förankringsklossar! Det är massa spån, gullfiber och annan skit över hela golvet. Även flera golvreglar låg direkt på betongplattan. Stackars hus!

Det här är mitt kök i början på juni. Syllarna är utbytta och spånskivegolv är lagt.

Det här är mitt kök idag ... spikreglarna är borta!

Syllarna är utbytta och de har papp (fuktspärr) mellan sig och plattan. Golvreglarna är uppskruvade på plastpluppar. Golvisoleringen hänger ovanför betongplattan så att det är en luftficka mellan isoleringen och betongplattan. Nytt spånskivegolv är lagt. Nivellfläkt är installerad. Huset luktar hus och vårt hem är friskt.

– Länge leve hantverkarna! vrålar Gammelbästisen och klämmer lite mer på deras verktygsbälten innan de försvinner för alltid.

Down the toilet ...

2006-06-12T19:57:00.000+02:00

I morse vaknade jag när det var 13 minuter kvar tills jag skulle vara på ett viktigt möte.

Vid lunchtid satte jag mig i en kokhet bil och brände mig i rumpan.

På eftermiddagen ringde någon och gav mig lite tråkiga nyheter angående huset.

Där satt jag i mitt rum och tyckte synd om mig själv och upprepade meningar som ... down the drain, mummel, mummel, down the toilet, allt är kört, mummel, mummel, life sucks, what's the point, mummel, mummel, det är lika bra att dra något gammalt över sig och svepa fem whisky, kasta in handduken, ta ner skylten, lägga mig själv på hyllan, mummel, mummel ...

Då gled Gammelbästisen in i rummet.

- Men ... va nu rå ... sitter du här alldeles ensam och gråter??? Så här kan vi inte ha det. Nu fåru torka bort snoret och rycka upp dig. Vi har väderkvarnar att slåss emot, så kom nu ...

Vi stack över till min trädgård ... rotade runt i skrothögen ... drog ... slet ... svettades ... och ... Voilà! ... tårarna var borta. Här är resultatet.

Heja Sverige friskt humör ...

2006-06-10T20:17:00.000+02:00

Hej och hå, här i kollektivet börjar det att hetta till. Nu är det fotbolls-VM.

Huset har pyntats, bilen är utsmyckad och bordet är dukat. Här härjar fotbollsfeber. Att kommunicera med Gammelbästisen är omöjligt. Vi som brukar prata om matlagning, tvätt, jobb och snygga basketmoves ... nu är det helt kört. Gammelbästisen går omkring och mumlar för sig själv. Hon är okontaktbar.

- Öh du, går det bra om jag kör en tvättmaskin nu? frågar jag.
- Äh, larvigt ... det där var ju inte offside. Kom igen nu Chippen!
- Öh, vad då chippen, dom åt vi ju upp i går!

Jag undrar om alla saker är inplockade från trädgården.

- Du, tog du in tillbringaren och glasen från min trädgård? frågar jag.
- Nä men vad nu då, Henke spelar skitbra.
- Vad sa du, har du tagit in hinken?

- Zlatan, vad har hänt, var det stegfel? undrar mormor.
- Äh, det händer ingenting direkt. Kom igen!
- Vad bussigt att alla lyfter upp varandra, säger mormor. Det här är ju en trevlig sport med god kamratanda.
- Nu är det irriterat, säger kommentatorn.
- Åh, vad gulligt, säger Gammelbästisen, när Zlatan kramar någon.
- Vad är offside? frågar tolvåringen.
- Jo titta här, säger Gammelbästisen, om han står där och där och där så blir det offside.
- Aha, jag förstår.

Plötsligt tar Gammelbästisen upp digitalkameran och tar bilder på TV:n. Sedan kommer anteckningsblocket fram igen.

- Oj, sa Gammelbästisen, nu är det bara en kvart kvar, det här är ju helt hemskt. Bara för att jag är på dåligt humör tycker jag att alla som grälar om godis går ut härifrån ... NUUU!

- Vill du ha äppelkaka? frågar Olle.
- Nä men, det är ju rabarberpaj, säger mormor. Ser du inte skillnaden?
- Jaha, det var ju gott. Jag kan i allafall känna skillnaden på smaken. Rabarbern kommer ursprungligen ifrån ...

- Sveriges mest kända fotbollsmål är när Ralf Edström gjorde mål när han hade diarré, han kunde inte springa och göra kraftfull segergest utan fick bara köra näven i vädret.
- Nu måste ni gå och kissa, sa Gammelbästisen, dags att göra er i ordning för kvällen. Kom igen nu va!
- Asch, sa mormor, vilka tråkiga dräkter de har i år. Visst var det snyggare dräkter förut?
- Sex och sexton byter, säger Gammelbästisen och fortsätter att anteckna. Nu har vi Allbäck, Jonsson, Ljungberg, Zlatan och Henke inne på plan. De är verkligen offensiva. Tolv minuter kvar.
- Aiiiiiii, (skrik, skrik) nu är det tio minuter kvar. Mattias Jonsson ser ut som en mespropp, men han är väldigt bra.
- När är matchen slut? frågar sjuåringen, med munnen full av godis.
- Varför springer de inte , frågar Olle.
- Va? säger Gammelbästisen, de springer ju som f*n.
- Iiiiiii, (skrik, skrik ...)
- Underbart av Kim Kjellström, säger reportern. Hörna för Sverige.

Spänningen är olidlig. Nioåringen, som aldrig tittar på fotboll, sitter spänd som en fiolsträng.

Nu är Gammelbästisen alldeles tyst. Handen på hakan.
- Ja, kära nån, säger mormor. Vad de anstränger sig.
- Nu börjar paniken infinna sig, säger de på TV:n.

HÄR BÖRJAR PANIKEN OCKSÅ ATT INFINNA SIG.

- Oj, vad nära det var! Oj, vad nära det var! Det var ju en millimeter från krysset! Kör, kör, kör!!! Gammelbästisen vrålar ut sin frustration.
- Men åååh ... Gammelbästisen går runt och sparkar handdukar och annat som ligger på golvet. Hon kan inte stå still.
-Lyft in bollen nu då ... Men för h*vete! Kom igen!

Och domaren blåser av ... matchen är slut ...
- Glenn, är det här ett fiasko?

Gammelbästisen tar sin dator och lämnar TV-rummet.

-Hjälp ...
Henke ”treåringen” Larsson.
Gammelbästisen in agony.
Uppskruvad för dagen.
Bordet är dukat.

-Dumma, dumma Blogger, sa Bästisgrannen

2006-06-09T14:46:00.000+02:00

Jag är en väldigt osäker datoranvändare. Ta t.ex. när jag fick mejl från Gammelbästisen i februari där det stod att jag skulle kolla in ”Kända kvinnans blogg”. Vad då ”blogg”? Jag förstod inte vad jag skulle göra.

Naturligtvis hade Gammelbästisen lagt ut en länk, men jag visste fortfarande inte vad det var jag letade efter när jag kom in på rätt sida. Jag frågade mina kolleger om de visste vad en blogg var, men alla såg lika frågande ut som jag. Vi har inte uppdaterat oss inom datorkunskap de senaste fem åren, så det förklarar möjligen vårt oförstånd.

Något senare, när Gammelbästisen suckat och förklarat tre gånger vad en blogg är, skulle jag gå in och kommentera på hennes blogg. Då skapade jag en alldeles egen blogg utan att vara medveten om saken. Det upptäckte jag den första maj när jag skulle starta min Bästisgranneblogg; jag hade redan en och hade haft sju besökare. Vad snopet!

I förrgår, när jag som vanligt gick in på olika bloggar efter jobbet (Gammelbästisen har skapat ett monster) började Blogger att sura och trixa. Rätt vad det var så satt jag fast i Anne-Majs blogg och kom inte ur.

-Iiiiiii ... Gammelbästisen hjääälp, jag har fastnat i Anne-Majs blogg! Kom hiiit ... jag kommer inte loss!

Undsättning kom på en gång och vi lyckades ta oss ur. Men sedan fortsatte det hela kvällen. Det var omöjligt att kommentera, att blogga, att sova ... Sista gången jag var uppe för att kolla om det fungerade var 02:30.

I går fungerade det en stund men sedan blev det krångel igen. Datorn var seg, små skyltar kom upp med ”No data on this page” och andra svårbegripliga saker hände.

Jag trodde att jag hade sprängt min blogg.
Sedan trodde jag att datorn led av en svår virusinfektion.

När man är osäker på hur datorer fungerar blir man rätt frustrerad. Jag fastnade överallt och det blev en massa röda bokstäver som varnade mig för konstiga saker. Datorn var kanske angripen av ett arsenik- och kreosotangrepp?

-Dumma, dumma Blogger, mumlar jag tyst för mig själv.

Här ligger Blogger i en ... påse.

Mannen på taket

2006-06-08T07:53:00.000+02:00

I går morse gick jag upp med barnen för att tillsammans med Gammelbästisens familj fira den nyblivna tolvåringen i kollektivet. Jag var trött och lite virrig efter att ha lyssnat på musik i en överbliven iPod halva natten. Efter ett avancerat paketöppnande av födelsedagsbarnet och skönsång från hesa och morgontrötta kollektivmedlemmar, slängde jag i mig lite frukost och satte mig i bilen.

Nästan framme vid jobbet insåg jag att det var onsdag och att det är då jag har min jättelååånga sovmorgon. Nationaldagar och klämdagar kan förvirra. Påmind om att perkolatorn fortfarande var full med nybryggt kaffe gjorde jag en helomvändning och styrde kosan hemåt. Nåja åtminstone nästgårds.

Makligt hällde jag upp mitt kaffe i en stor, blåprickig mugg. Jag klev in i vardagsrummet för att sällskapa en stund med Gammelbästisen, Olle och tre datorer. Som vanligt tryckte vi, efter en stund, våra näsor mot fönsterrutan för att se vad som hände rätt över gatan.
Där, på högsta nivå av vårt hus, stod Skotten på taket med verktygsbälte, såg och hammare. Det var en tilldragande utsikt som jag kunde njuta av av tillsammans med en kopp kaffe. Bättre än kakor faktiskt ...

Obildad

2006-06-06T21:24:00.000+02:00

Jag är rätt obildad. Så enkelt är det. Jag var aldrig speciellt intresserad av att bilda mig när jag var yngre. Jag hade en toppen uppväxt där vi sportade mycket och byggde många kojor, men bildning ... haha! ... det ingick liksom inte. Vi trivdes, hittade på bus och växte. Grammatik var ungefär som en slemmig groda som satt och kväkte i ett dike någonstans. Matematik var en börda som jag lyckades trixa mig bort från i årskurs sex, när fri uppfostran frodades i Norrbotten, och man som tolvåring fick bestämma själv om man kände för att lära sig. Poeter och poesi var ett skämt. Jag tror att min mamma försökte med lite Robert Burns (Skotsk poet, of course) men det lyckades endast med "My Love is Like A Red Red Rose" ("Min älskling du är som en rooos ...").

Sedan råkade jag på Gammelbästisen och hennes familj. Plötsligt åt jag kronärtskockor med skirat smör och citron. Jag blev bombarderad med dubbel supinum så fort jag öppnade munnen. Jag åt hembakat bröd med oliver och rosmarin. (Själv var jag van med blodpudding, fiskbullar i hummersås, pölsa och rökt aborre.) Bildning liksom ramlade över mig som en skymning i augusti. Jag blev besprutad – som en fungucidbehandling över ett kvällsgrått betonggolv.

Så upptäckte jag Carl Larsson, fullkomligt genial och Alf Henriksson, hur bra som helst. Carl Larsson fann jag för många år sedan, när jag bodde i Göteborg. Alf Henriksson upptäckte jag i februari detta år. Visst är det coolt att man aldrig slutar att lära sig, att man aldrig slutar att förundra sig och ... att man upptäcker nya saker hela tiden.

Fiskbullar i hummersås rules ...

Användbara apparater för artistiska användare

2006-06-05T18:50:00.001+02:00

Efter en skön helg hos Storebrodern och Svägerskan kom vi tillbaka i går kväll. Det var som att komma hem. Lite trötta och mätta (efter ett besök hos en känd skotsk, åtminstone till namnet, matkedja) hamnade vi mitt i en skojakt. Vi sökte fågel, fisk och fjäril ... inga dojor. De är spårlöst försvunna. Nu ska vi gå över gatan och hämta lämpliga verktyg så att vi hittar skoparet.

Egentligen lägger jag ut dessa bilder till Gammelbästisen ... hon kommer att dreggla så att moderkortet går sönder i datorn.

Behagfull bilmaskin för brutala betongplattor.

Delikat dammsugare för dunderstora dammråttor.

Vidunderligt verktygsbälte för vilsekomna verktyg.

Väldigt vattenpass för vågräta vinklar.

Voluminös välskapt visp för våt vätska.

Nu har vi öppen planlösning!

2006-06-01T21:50:00.000+02:00

Snart hinner jag inte med med kameran. Byggarna jobbar så snabbt att jag egentligen skulle behöva vara ledig från jobbet. Häromdagen fick jag av er som kommenterar många bra tips om olika golv som vi kan lägga in. Skotten och jag är rätt förvirrade i golvträsket. PVC är uteslutet. Linoleum vill vi nog inte ha. Laminat är vi lite labila inför. Parkett är tjusigt, men fungerar det för oss som kastar knivar och pannkakor i köket? Gammelbästisen spiller vin och trippar in med skor (utan klack). Lackat trägolv kanske är melodin?

Nu har de rivit hallväggen eftersom vi blev inspirerade av Gammelbästisen som på sitt indiskreta sätt vrålade att väggen skulle väck. Vi har nu ett nytt hus med öppen planlösning för fester med henne och hennes familj.

Hallen innan vi ens hade en tanke på att riva väggen.

Här står jag i samma hall. Nu utan vägg, med fri sikt rakt in i köket.

Och nu har vi fått nytt spånskivegolv! (Ska vi låta det ligga kvar och strunta i de eventuella, lackade ekplankorna?)

Blomkålsöron 2

2006-05-31T22:26:00.000+02:00

Vi är några som har konstiga öron. Efter önskemål från Helena sätter jag ut några bilder. Hon har lovat att lägga ut egna öronbilder. Vi får se vem som har konstigast öron.

Öra au naturel.

Öra som klenät.

Öra in futurum.

Till alla släktingar och vänner

2006-05-31T00:32:00.000+02:00

Hur gör man när man kommenterar? Kolla Gammelbästisens otroligt pedagogiska blogg

Hur ser det ut nu då?

2006-05-30T23:28:00.000+02:00

Ibland förvillar jag mig bort från bloggämnet för denna blogg, det blir blommor, älgar, blomkålsöron och andra konstigheter. Mitt liv kretsar för tillfället väldigt mycket runt mitt hus, men ibland måste jag tänka på annat. Men för att åter återgå till ordningen igen ...

Varje dag när jag kommer hem från jobbet har det hänt saker i mitt hem. Alla sunkiga reglar är borta. Alla syllar som huset vilar på är nya, fungicidbehandlade och vilar på nytt "papp". Betongplattan är också fungicidbehandlad. Hela huset har fått en rätt skön, ny lukt. Det börjar lukta hus ... inte sjukt hus.

Varje kväll tar jag mig en kort promenad, rätt över gatan från Gammelbästisens hus, för att titta till mitt eget. Varje kväll hittar jag nya moment som är klara. Mina byggare gör ett otroligt jobb. Jag är djupt imponerad.

Nu börjar det hända saker. Golvreglarna är lagda i sovrummet. Golvreglarna "vilar" på plastpluppar.

Nivellgolv. Isoleringen "hänger" på golvreglarna.

Grunden är lagd, golvreglar på "plastpluppar", hängande isolering, nytt golv. Nu är det bara själva parketten/pergogolvet som ska läggas.

Frågan är ... vilken typ av golv ska vi ha?

Blomkålsöron

2006-05-30T16:20:00.000+02:00

Jag har en släng av blomkålsöron. Det kan kanske i flera fall anses som ganska negativt, speciellt vid tjusiga håruppsättningar. Mina blomkålsöron har dock vid flertalet tillfällen varit värdefulla för mig.

Ett alldeles speciellt tillfälle var när jag träffade Skotten. Lugnt och fint promenerade jag i korridoren när han fick syn på mig.
"Woops, vilka roliga öron den tjejen har. Undrar om hon är brottare?" tänkte Skotten. Resten är historia.

Ett annat särskilt tillfälle var när jag vikarierade i en klass där de inte ville vara tysta. Jag satte upp håret, vek ihop mina blomkålsöron och slog mig ned vid katedern. Efter tre minuter var det knäpptyst. Alla elever satt och stirrade på mig.
"Tänk om fröken är ett troll?" Det blev en av mina roligaste dagar som vikarie.

När man ofta sitter och pratar i telefonen kan det också vara en fördel med min typ av blomkålsöron, de är mjuka, flexibla, anpassningsbara, föränderliga, mångsidiga rörliga och alldeles speciella. Det går bra att sitta länge med luren inklämd mot axeln. När det blir för mycket prat viker jag ihop dem och täpper till. Världen utanför fortsätter med beräkningar, tilluft, VVS, räkningar, avloppsbrunnar, fakturor, cementfundament och ännu fler räkningar.

I min blomkålsvärld är det alldeles tyst ...

En snigel (snäcka) på örat ... eller var det i ögat? Den här söta prylen skulle iallafall passa mitt öra.

Blommor

2006-05-28T21:00:00.000+02:00

Av någon märklig anledning älskar jag blommor. Jag kan ingenting om dem och jag kommer aldrig ihåg namnen på blommorna, men att plantera om och att dra upp frön är
min hemliga hobby. Gammelbästisen tror att jag är galen. Jag har en pelargonia som jag har gömt i trädgården. Jag trodde att jag hade tagit kål på den, men nya blad har kommit. Den här våren har jag inte kunnat plantera ett enda litet frö, men jag laddar inför nästa vår. I helgen var jag och klämde och kände på blad och blommor i ett jättefint växthus ute på skärgårdsön där jag och barnen spenderade helgen. Här kommer lite bilder från min egen trädgård.

Löjtnantshjärtan

Forsythia, tror jag?

Äppelblomma

Syren

Glada nyheter!

2006-05-28T17:21:00.000+02:00

Efter en helg på en ö fick jag glada nyheter av Gammelbästisen, allt kommer att bli bra med vår väns barn. Vi är sååå glada.

Ett ögonblicks verk

2006-05-24T23:03:00.000+02:00

I bland händer saker i livet som gör att ens problem plötsligt blir väldigt futtiga. Tidvis glömmer man bort hur skört livet är och man förbiser det som verkligen är viktigt, familjen och vännerna. Vi trasslar in oss i triviala problem som egentligen inte betyder någonting. I dag är jag gränslöst glad för min familj och för mina vänner, speciellt min gammelbästis och hennes familj. Vi har fått en gåva som har varandra.

I dag när vi alla samlades runt matbordet och tog varandra i händerna och sa vår vanliga ramsa:

-"Vi är glada för att vi är tillsammans och vi är glada för maten på bordet ... maten på bordet, händerna i knä´t, var så god och ät!"

menade jag verkligen vartenda ord.

En av våra kompisars barn blev igår påkörd vid ett övergångsställe av en lastbil. Vi vet inte hur det kommer att gå.

Hantverkarna

2006-05-24T10:31:00.000+02:00

Med tanke på vad Gammelbästisen skriver i sin blogg idag, bidrar jag med snickarnas rumpor.

Detta är i Skottens och mitt sovrum. När hantverkarna högg av väggen nertill, visade det sig att den var tilläggsisolerad – den gröna tapeten ligger alltså en decimeter längre in än den vita...

Nya bilder

2006-05-23T15:31:00.000+02:00

Åter till ordningen. Här kommer lite bilder på huset. När byggarna jobbar händer saker hela tiden. De har rivit alla golv, tagit bort alla spikreglar, sågat upp väggarna och nu håller de på att byta ut alla syllar runt huset.

Här ser man den nya syllen och den gamla syllen.

Nu har hela köket fått nya syllar. Först tas den gamla syllen bort, sedan sprutas golvet och syllen med något naturvänligt gift. Ett skyddande papp läggs mellan syllen och betongplattan.

Här är en jättestor domkraft som kan lyfta upp huset en liten bit. Då kan man pilla bort den gamla syllen och sätta dit den nya. Byggarna använder också ett rivningsspett, som de står på, för att få bort det gamla syllarna. De sa att det även kan användas som grillspett om sommaren blir varm och om vi ska grilla till många.

Här är en bild på giftpumpen.

Här kommer en bonusbild (som är lite roligare) på Gammelbästisens mycket hemliga passion, porslinsblommor.

En naturupplevelse?

2006-05-22T22:45:00.000+02:00

Precis när vi skulle ut på promenad efter middagen började regndropparna att trilla ner. Men vad tusan, vi hade ju bestämt redan igår att vi skulle ut på spatsertur. Om det var bestämt så var det bestämt. Vi tog på oss regnjackor och knatade ut i kvällen, gammelbästisen, hennes elvaåring och jag. Olle hade gett oss ordentliga instruktioner hur vi skulle gå. Inga problem. Vi gick förbi mitt hus och in på cykelvägen. Sedan fortsatte vi nedför backen, över stora vägen och in i fårhagen. Stigen vi gick på var väl utmärkt. Regnet tilltog efter en stund men det luktade härligt och ju längre in i dungen vi kom desto mindre märktes av vätan. Vi knatade på, glada i hågen, och kände oss nyttiga. Vi hade väl traskat i en halvtimme när vi plötsligt såg något stort och svart framför oss.

-Iiiii! vad är det där, skrek jag.
-Woooh, en älg? vrålade Gammelbästisen.
-Spriiing, tipsade oss elvaåringen, som i skolan sprungit 60 meter på sju sekunder blankt.

”Flash” och ”Thunder” (våra smeknamn i väldigt unga år) flåsade genom skogen, snubblandes över trädrötter som olämpligt låg där på stigen.

-Men hallå! hörde vi den coola ungdomen, det är ju bara en ko.
-Va? Vad sa du? En ko?
Gammelbästisen och jag tvärnitade i de blöta löven.
-En ko, sa du?

Vi smög tillbaka och kollade. Mitt i skogen stod en svart ko och stirrade på oss med stora ögon. Den såg enorm ut i det skumma vädret.
-Näe, nu går vi härifrån, menade jag. Tänk om den inte är snäll?

Vi vände om på stigen och försökte hitta en annan väg tillbaka. Vi hann inte gå många meter förrän vi oväntat såg någonting hoppa in bland träden. En hjort! Eller var det en hoppande älg? Vi började skynda på stegen. Då såg vi en jättestor fågel på långa ben och med en jättenäbb ute på fältet. En Maraboustork? (Den var åtminstone lika stor.) Den såg inte alls snäll ut, utan tittade stöddigt på oss. Började den inte se lite aggressiv ut?

Hals över huvud rusade vi vidare på stigen. Den trettio minuter långa promenaden ut i skogsdungen tog tio minuter tillbaka. Jag vet inte om vi kommer att ta några fler promenader ut i naturen.

Gammelbästisen och jag tror att det är bäst att vi håller oss till basketplanen.

Lördagmorgon

2006-05-21T11:55:00.000+02:00

I går morse drog vi igång radion, TV:n, diskmaskinen och tvättmaskingen. Yes, äntligen blev det lite liv i luckan. Här skulle ätas frukost.

Klockan nio ringde det på dörren första gången. Det var tidningsmannen som säljer lösnummer av "stora kvällstidningen".

En halvtimme senare ringde det på dörren igen! Nästa leverans. Denna gång var det en gammal ommålad biblioteksvagn som ska få ett nytt hem hos Gammelbästisen. Iförd kattmönstrad pyjamas och träskor i storlek 43, rullade jag iväg vagnen genom trädgården bort till verandan.

Tio minuter senare var det dags igen. En flicka stod utanför och tittade längtande bort mot studsmattan.

-Eh ... är åttaåringen hemma? frågade hon.
-Näe, han har åkt på semester över helgen, svarade jag.
-Hm, kan jag få hoppa på studsmattan iallafall? Det var därför jag kom hit.
-Öh, va?

En stund senare ringde det på dörren en fjärde gång! Det var tidningsmannen IGEN. Så fort Skotten öppnade dörren sa tidningsmannen:

-Oj då! jag har visst varit här förut!?!
Han tittade misstänksamt på Skotten.
-Bor du HÄR nu? frågade han.
-Javisst! sedan två veckor tillbaka, svarade Skotten helt oskyldigt.
-Eh öh, ja ha ... vad trevligt, sa tidningsmannen lite konfunderat. Lycka till!

När klockan var tolv satt jag fortfarande vid köksbordet, iförd pyjamas, och åt frukost. Undra om tidningsmannen kommer tillbaka?

Den STORA tystnaden

2006-05-19T21:58:00.000+02:00

I eftermiddags åkte jag hem från jobbet. Molnen höll på att spricka upp och solen gjorde ett litet försök att titta fram. Fredag ... Kanske blir det vår igen?

Jag klev in i Gammelbästisens hus, sparkade av mig skorna, hängde upp jackan och la in ryggsäcken i vårt lilla krypin när jag överraskande slogs av ... den STORA tystnaden. Inte en kotte fanns i huset. Det underbara, stora, multikolorerade huset var plötsligt tomt. Själva innehållet var borta ... hjärtat, pulsen ...

Ingen treåring som hittar något spännande att berätta om, ingen femåring som vill ha flätorna fixade eller visa nya husdjur (gärna spindlar - modell större), ingen åttaåring som funderar över neutroner och protoner och med frågor jag omöjligt kan svara på, ingen elvaåring som full av energi överväger om det inte är dags att baka kakor, ingen tonåring som kommer med roliga kommentarer, ingen Olle som berättar om författare från Ukraina och ingen Gammelbästis med håret på ända och huvudet fullt av idéer och lösningar, inte ens diskmaskinen var igång! Det var helt enkelt övergivet, obebott, obefolkat, ensligt och helt utan puls.

Pulsen har satt sig på ett tåg mot spännande adress för att få en välbehövlig semester.

Igår var en sådan där dag

2006-05-18T08:16:00.000+02:00

Igår tappade jag all viljekraft. Kanske var det det sunkiga vädret här i Världsmetropolen. Jag vaknade och tittade ut genom mitt fönster. Hela himlen såg ut som ett enda stort, hotfullt moln. Jobbet ville jag inte alls gå till. Det brukar annars pigg upp mig eftersom jag inte hinner tänka mycket på mina egna triviala problem.

Helst av allt ville jag stanna hemma hos Gammelbästisen för att dricka te och gnälla. Byggarna hade inte dykt upp de heller. De kände väl sig lika orkeslösa som jag (fast förmodligen var de lika flitiga som alltid, men någon annanstans).

Synonymordboken:
Ömklig, eländig, jämmerlig, miserabel, usel, skral, bedrövlig, klen, liten, svag, dålig, futtig, feg, pjoskig, mesig, harig, precis så kände jag mig hela dagen. På morgonen, på jobbet, på träningen.

Då kom nästa regnmoln – fast denna gång över mejlen.

”Hej Bästisgrannen!
Byte avlopp i bad : Från skarv vid bef. (tidigare) uppbilat hål tom tvättställs avloppet:
Kostnad 7150:- inkl moms

Byte av golvbrunnar:
Kostnad 4375:- / st.

Med Vänliga hälsningar
Rara byggarchefen”

Näe. I morgon (alltså idag) är en annan dag...